Nellezoon

Poängen med terapin är ju att man kan få hjälp att ta sig ur de svackor man hamnar i. Och gårdagens session gjorde visserligen att jag bröt ihop totalt. Men jag lyckades även se det positiva och inse att det går att kämpa sig igenom. Med andra ord gick jag därifrån stärkt. Skönt! Min nu gällande läxa är att varje dag skriva tre positiva saker som jag uppnått under dagen. Skall försöka göra det i bloggen så ni får hänga med lite :)
Mötte upp Ida på bibblan och hade ett timmarslångt samtal om allt mellan himmel och jord, mestadels relationer och olika svackor och svårigheter som livet för med sig.
Insåg att jag var tvungen att köra hem om jag skulle få något jobb gjort, och sen satt jag kvällen ut med förberedelsen inför de seminarium jag skall ha. Både igår och just nu känns det ganska bra inför morgondagen och fredag. Visst jag är fortfarande nervös, men jag är mer trygg i att jag kommer att klara ut det. Dessutom - jag behöver inte kunna allt!

Gårdagens tre saker:
1. Fick det jobb som jag planerat gjort
2. Hade en bra session hos terapeuten
3. Halmade hos fåren, vilket jag tänkt på ett par dar

Vi får väl se vad denna dag har för tre saker att bidra med. So long!

Amanda bakar paj: Har stängt av ugnen men låter pajen vara kvar i på eftervärmen. Går ut tar en cigg går in och sätter sig vid datorn. Kommer på att pajen fortfarande står i ugnen, springer ut i köket och tar ut pajen och ställer den på spisen. Kollar över till receptet och tjuter av glädje!!!



Ser ni?!??! Min paj ser ut precis som pajen på receptet = SUCCESS!!! Sjukt nöjd!! Visst att den är jävligt god och så, men det är en bisak, det viktiga är att den ser ut som på receptet!! Den är utsidan som räknas i pajvärlden! :P

Filmen gick på SVT igårkväll och jag såg den för första gången. Jäklar vilken sorglig film. Gjorde bokstavligt talat ont att se den. Kan bero på mitt eget lite bräckliga tillstånd, men jisses den satte sig hårt rakt in! Otroligt vacker film! Merly Streep är så bra! Och aldrig aldrig har jag sett en så sårbar och vacker Clint Eastwood!! Pure Beauty!!


"And in that moment, everything I knew to be true about myself up until then was gone.
I was acting like another woman, yet I was more myself than ever before."
Francesca - Meryl Streep

Är jävligt dålig på att fråga hur jag skall göra saker och ting, alltså på jobbet och så, när det gäller sådana saker som jag anser att jag borde veta. Så till den grad att jag lägger all energi på att anta vad som förväntas av mig istället för att fråga. Och då blir det jävligt svårt att försöka täcka upp alla de möjliga förväntningar som kan finnas. Ansträngande värre. Nu är min terapeut läxa att tänka på vilket som sparar min energi, om det kanske inte kan finnas något positivt med att ställa frågan och slippa att lägga energi på att försöka anta vad andra männsikor tänker och menar. Men det är ett jävla steg för mig att ställa frågan... puh jobbigt!

Håller på och funderar på hur jag skall göra med jobbet till nästa termin. Om jag skall ta det eller ej. När jag blev tillfrågad av chefen sa jag genast ja. Men då jag inte skrivit på något kan jag ju fortfarande ändra mig, och jag vet inte ritkigt.. Det är mycket som talar för både och.. Vi får se helt enkelt.

Jag är inte döpt. Detta är något jag funderat ett flertal gånger på vad det egentligen har för betydelse. Exakt varför jag inte blev döpt som barn vet jag inte. Men faktum kvarstår att jag inte är döpt. So what tänker ni.. Jo men när det är en sak som bekymrat/konfunderat mig så länge (flera år) som detta faktum har, så är det faktiskt en grej som tar energi av mig.
Nu skall jag gå in på något som jag i vanliga fall håller väldigt privat. Och det är min syn på min tro. Jag är kristen - Det är en statement som dem flesta nog skulle kunna hålla med om, även vad gäller dem själva. Man är uppvuxen med kristna helger och har en del kristna värderingar. Jag är troende - Nu börjar det nog bli lite skillnad i lägret. Att precis förklara min tro för andra är svårt. Att tro är att ha hopp, att lita på godhet, att ha förtröstan och för mig även att ha en frid. En viktig del är även gemenskapen som finns. (Detta innebär dock inte att jag tror på allt som står i bibeln.)
Att som troende inte vara döpt och därmed inte "rättmätigt" en del av den kyrka jag går i känns helt enkelt fel. Jag tror kanske inte att det kommer göra en sån stor skillnad egentligen, men jag kan känna mig som en del på ett annat vis. Min tro kanske inte blir djupare, större eller annorlunda på något vis. Min tro är privat. Men min tro är inte något jag skäms för. Däremot har jag svårt att diskutera den med andra just för att den är så privat för mig och för att jag inte tror på att man kan förklara sin tro så att den blir förståelig för andra. Jag tror på Gud och vill vara en del av hans församling, en rättmätig del av den.
Därför skall jag döpa mig. Vid 22 års ålder. Och det med mottot "bättre sent än aldrig" i huvudet.
Pratade med prästen igår när jag var i kyrkan och sjöng med kören, och dopet skall nog bli av redan i december. Kommer ske i Hablingbo kyrka med familjen med.

(har ni funderingar så fråga, så skall jag besvara dem bäst jag kan, men jag lovar inget :P)