Alla <3-dag
14 februari, Alla Hjärtans Dag.
Hade egentligen en date med Ida inne i stan, vi som båda har våra karlar på andra sidan jorden, bara olika sidor. Men vädret satte stopp för detta. Så jag har unnat mig en dag hemma. Utan större måsten och mycket mer av det som faller mig in.
Idag har det fallit mig in att träna, kolla ikapp alla avsnitt av Äkta Människor på SvtPlay, fika med morfar, läsa Koranen, Elda i kakelugnarna, Prata med min man på msn, Ladda ner föreläsningar om Islam från Hikma.se och slappa litegrann. En väldigt bra dag faktiskt!
Har aldrig firat och lägger inte så stor vikt vid att fira denna dag. Hade mitt hjärta varit här kanske vi hade hittat på något mysigt bara vi två. Men som det är nu har vi hörts lite mer idag, men så mycket mer än så kan vi inte göra. Men som många andra påpekat i blogg och fb-världen så är det ju så att man skall uppskatta varandra lite mer varje dag, istället för att lägga allt krut på en dag.
Amanda <3 Jihed (på arabiska, läses från höger)
5 o'clock
Tomheten
Det absolut värsta är är dem har närmaste dagarna efter man kommit hem. Det är ett rent helvete! Den tomheten som uppstår är förödande. Så avgrundsdjup oavsett vad man försöker fylla den med. Ingenting hjälper. Och man vet att det enda man kan göra är att vänta. Vänta. Och vänta. Smärtan i att gå från att ha haft honom nära konstant. Underbara stunder blandande med ren vardag. Lycka i allt till och med i det värsta och i tristess men ändå lycka för att man är tillsammans. Sen tvingas man ifrån varandra och allt blir till skit. Man står kanske ut någon enstaka dag, fortfarande i ett lyckorus över tiden man fått spendera tillsammans, men sen slår det en. Hårt i ansiktet slår det en att han inte är där längre. Där bredvid dig. Och du får använda alla krafter du har för att hålla dig i nivå med resten. För något fattas dig. Enormt. Allt blir grått. I väntan. Denna eviga väntan.
Jag är tom utan dig..
Mrs Krimi
Mitt namn är ÄNTLIGEN Krimi. Fru Krimi. Amanda Krimi. Och inget annat. That's me!!! :)
2 månader <3
Idag har vi varit gifta i två månader. Lyckan är total. Och snart, rättare sagt om 81 timmar, så får vi återigen träffas. Längtar så. Är så otroligt tacksam för att Gud sände min man i min väg. Mitt hjärta blev helt i mötet med honom. I honom fann jag mig själv. Nhebek hobi! <3
108,5 timmar
Jag har verkligen sovit som en stock nu på morgonen efter jobbet. Skall jobba kväll ikväll, med en senaralagd start på grund av nattjobbet, skönt med lite andrum. Sen är det bara två dagars jobb kvar och en massa saker som skall fixas på torsdagen och sen bär det av!!! Det skall blir så himla underbart! Helt makalöst underbart! Just nu är det verkligen allt som får mig att jobba på in i det sista, tanken på att jag snart skall få träffa min man! Äntligen! Saknaden är så otroligt stor just nu att om jag inte hade resan att se fram emot vet jag inte vad jag skulle göra.. Men snart, snart så, rättare sagt om 108,5 timmar så får jag träffa honom igen <3
Ommöblering
Igår kom kusin Erika och moster Lotta hit på fikat och efter det tog vi alla tag i en rejäl ommöblering i huset. Inför Jiheds ankomst skall vi ha halva nedervåningen. Mitt rum ligger idag på övervåningen. Så efter att ha kastat ut min gamla utslitna säng så bar jag och Erika ett stort träbord upp till övervåningen för att få plats att bära in sängar till den del som skall bli våran. Just nu är min sovplats aningens provisoriskt enligt ovan bild, men vi jobbar på det. Det är lite svårt att flytta runt saker i ett hus, när i princip inget skall bort, utan bara flyttas om. Något måste ju tömmas för att det andra skall få plats, men var skall man då göra med det ena? Materiella problem :P Men det var en otroligt härlig känlsa att få komma igång med fixandet av den del som skall bli min och Jiheds, vårat. Och tankarna på att vi skall ha ett gemensamt liv med en vardag där vi får vara tillsammans känns som en dröm. Men en dröm som kommer bli sann, makalöst! <3 Och ja, det är Koranen som ligger på sängen, bra läsning!
Den som väntar på något gott...
Har pratat med Skatteverket idag. Och då handlingarna om vigselregistrerin ännu inte har blivit hanterade så får jag helt enkelt vänta med att resa som Fru Krimi. Jag får än så länge resa som Amanda Nelson Johansson då registreringen och namnbytet inte gått igenom ännu, och jag därmed inte heller kommer hinna med att fixa ett nytt pass innan jag åker. Och om det nu skulle vara så att det gick igenom medan jag var borta så kunde jag få problem att komma in i landet igen, och det verkar ju onödigt. Men dem trodde att det skulle gå fort när jag kommit hem igen. Så nere i Tunisien får vi koncentrera oss på att fixa Jiheds pass istället så att vi kan få lämna in ansökan snarast. Men summan av kardemumman är alltså att vi inte kan lämna in ansökan nu när jag är nere som vi hade tänkt utan får vänta ännu längre. Men vi väntar ju på något gott och inshallah har vi styrkan och kraften att klara av detta ett tag till även om det är jobbigt varje dag.
Toastmadame
Det här med dresscode är ju spännande. Jag skall ju vara Toastmadame på ett bröllop snart i december. Kära Karin och André skall gänga sig. Och jag är Bnar skall hålla låda. Och jag har ju visat er lite förslag på klänningar jag hade innan, men nu tror jag att jag hittat den. Och den ser inte alls ut som dem andra, men I like alot! Very much like!
Vad tycks?? :)
Vad tycks?? :)
Borta bra
Distance is not for the fearful, it's for those who are brave.
It's for those who are willing to spend a lot of time alone
in exchange for a little time with the one they love.
It's for those knowing a good thing when they see it,
even if they don't see it nearly enough..
Tänker på dig jämnt...
Andrum
Kände att jag behövde komma hemifrån lite så sitter nu sedan ett antal timmar tillbaka hemma hos Elli och pratar. Det är inte bra för våra bensinräkningar att bo så här långt ifrån varandra :P
Vad jag hatar mest med distansen är att kommunikationen blir bristfällig. Man får inte alltid fram saker och ting så som man vill och det är bäddat för missförstånd. Ännu värre blir det när man inte talar samma modersmål. Engelska i all ära, men när det inte är bådas modersmål, eller rättare sagt inte någons modersmål så är det inte alltid det enklaste. Det hjälper licom inte riktigt till...
Jag vet att jag borde vara lycklig, jag vet att jag inte borde älta saker som egentligen inte betyder något, att jag borde vara glad för det vi har och att vi klarat av det året som varit och att vi nu är lovade till varandra fullt ut. Men sen kommer det där "men" och gnager sig in i huvudet hur gärna jag än vill ha bort det....
Både igår och idag har jag ignorerat tanken på telefonräkningar, vi har pratat mycket.
Borde verkligen ha pluggat idag, får göra det ikväll när jag kommer hem. Skall nog snart bege mig hemmåt.
Tjo på er!
Vad jag hatar mest med distansen är att kommunikationen blir bristfällig. Man får inte alltid fram saker och ting så som man vill och det är bäddat för missförstånd. Ännu värre blir det när man inte talar samma modersmål. Engelska i all ära, men när det inte är bådas modersmål, eller rättare sagt inte någons modersmål så är det inte alltid det enklaste. Det hjälper licom inte riktigt till...
Jag vet att jag borde vara lycklig, jag vet att jag inte borde älta saker som egentligen inte betyder något, att jag borde vara glad för det vi har och att vi klarat av det året som varit och att vi nu är lovade till varandra fullt ut. Men sen kommer det där "men" och gnager sig in i huvudet hur gärna jag än vill ha bort det....
Både igår och idag har jag ignorerat tanken på telefonräkningar, vi har pratat mycket.
Borde verkligen ha pluggat idag, får göra det ikväll när jag kommer hem. Skall nog snart bege mig hemmåt.
Tjo på er!
Fy fabian för distans!
Dagen igår slutade inte lika bra som den varit innan.. Detta med distansförhållanden är rent ut sagt skit! Fy fabian vad jag hatar det. Speciellt när det gäller utomlands och kostnaderna för telefonräkningarna flyger iväg i höjden som bara den. Samtidigt som man ändå knappt pratar med varandra ens i närheten av den tiden man skulle vilja prata med varandra. Och när man inte får tag i den andre så är man så fruktansvärt hjälplös i sin ensamhet flera tusentals mil därifrån. Hjälplös så till vida att det är inte så mycket man kan göra än att försöka, försöka och åter försöka att få tag på sin älskade. Och man kan inte rå för att bli annat än orolig.
Ständigt går hela ens tankesystem åt att tänka på den personen, just den underbara personen som inte kan finnas i ens närhet just här och nu vilket man så gärna vill.
Igår bröt jag ihop. Jag kan hålla uppe skimret av att vara nygift, och jag är självklart helt själaglad över detta och det vi hittills fått uppleva tillsammans. Men den smärta som ligger där i bakgrunden och gror så fort vi inte är med varandra är obeskrivlig. Han är mitt allt och jag vill inget hellre än att få dela både glädje och sorg med honom resten av mitt liv. Och även om jag vet att det är mot det vi gemensamt jobbar så gör det så obeskrivligt ont att vara tvingade till denna parallella ensamhet.
Hela min natt igår blev helt kajko, idag känner jag mest bara för att lägga mig under täcket och somna om. Funderar på om det bästa är att fly fältet och attackera Elli för en panelomgång och kanske en tur på stan så tankarna och synintrycket förnyas lite. Samtidigt kan jag inte fly från det hela tiden. Det är skitjobbigt, det är ett jävla helvete (ursäkta orden men jag är upprörd!) och det är inte långt ifrån det värsta jag varit med om. Men jag vet att det är för att vi skall få vara tillsammans som vi måste gå igenom det här. Jag skall sätta mig och ringa skatteverket på en gång jag publicerat detta inlägg och sen får vi se vad resten av dagen får att erbjuda. Summa sumarum av detta inlägg = Jag HATAR distans!!
Ständigt går hela ens tankesystem åt att tänka på den personen, just den underbara personen som inte kan finnas i ens närhet just här och nu vilket man så gärna vill.
Igår bröt jag ihop. Jag kan hålla uppe skimret av att vara nygift, och jag är självklart helt själaglad över detta och det vi hittills fått uppleva tillsammans. Men den smärta som ligger där i bakgrunden och gror så fort vi inte är med varandra är obeskrivlig. Han är mitt allt och jag vill inget hellre än att få dela både glädje och sorg med honom resten av mitt liv. Och även om jag vet att det är mot det vi gemensamt jobbar så gör det så obeskrivligt ont att vara tvingade till denna parallella ensamhet.
Hela min natt igår blev helt kajko, idag känner jag mest bara för att lägga mig under täcket och somna om. Funderar på om det bästa är att fly fältet och attackera Elli för en panelomgång och kanske en tur på stan så tankarna och synintrycket förnyas lite. Samtidigt kan jag inte fly från det hela tiden. Det är skitjobbigt, det är ett jävla helvete (ursäkta orden men jag är upprörd!) och det är inte långt ifrån det värsta jag varit med om. Men jag vet att det är för att vi skall få vara tillsammans som vi måste gå igenom det här. Jag skall sätta mig och ringa skatteverket på en gång jag publicerat detta inlägg och sen får vi se vad resten av dagen får att erbjuda. Summa sumarum av detta inlägg = Jag HATAR distans!!
Lillfingersysters födelsedag
Idag fyller min älskade lillfingersyster Anna år!! Stort grattis! Hoppas du blir firad med pompa och ståt!! Vi har varit vänner sedan jag flyttade till Gotland, sedan ridit tillsammans och varit föreningsaktiva tillsammans i åratal. Idag har vi mer skilda liv men är lika goda vänner för det när vi väl ses. Är otroligt tacksam för att Anna var med på vårat bröllop och firade med oss. Bilden ovan är från bröllopsfesten :) Vi kallar oss för lillfingersystrar då vi båda är ensambarn och har spenderat väldigt mycket tid med varandras familjer och även hängt ihop dag ut och dag in i perioder, nästan mer som systrar än som vänner. Och jag vet att hon alltid finns där mig, liksom jag för henne även om vi inte hörs dagligen längre. Lillfingersyster <3
Hon körde hårt på filmstjärnelooken i Tunisien ;)
Vår sång
"Everytime We Touch"
I still hear your voice, when you sleep next to me.
I still feel your touch in my dreams.
Forgive me my weakness, but I don't know why
Without you it's hard to survive.
'Cause everytime we touch, I get this feeling.
And everytime we kiss I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast, I want this to last.
Need you by my side.
'Cause everytime we touch, I feel the static.
And everytime we kiss, I reach for the sky.
Can't you hear my heart beat so...
I can't let you go.
Want you in my life.
Your arms are my castle, your heart is my sky.
They wipe away tears that I cry.
The good and the bad times, we've been through them all.
You make me rise when I fall.
'Cause everytime we touch, I get this feeling.
And everytime we kiss I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast, I want this to last.
Need you by my side.
'Cause everytime we touch, I feel the static.
And everytime we kiss, I reach for the sky.
Can't you hear my heart beat so...
I can't let you go.
Want you in my life.
'Cause everytime we touch, I get this feeling.
And everytime we kiss I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast, I want this to last.
Need you by my side.
Första lektionen i Arabiska, here I come!
Har pluggat idag. Det ni! Läser ju kursen Vård- och omsorgsarbete just nu och har klarat uppdrag 1 av 5, så idag påbörjade jag pluggandet till uppdrag 2 som handlar om lagar. Idag läste jag på om HSL = Hälso- och sjukvårdslagen. Ganska intressant faktiskt.
Och alldeles strax skall jag och mamma iväg till första lektionen i Arabiska!! Weeii!! Skall bli såååå kul!!
Känner lite vemod för att komma tillbaka i vardagen. Har haft det så underbart! Och går fortfarande till viss del på rosa moln. Nu är det bara den här jobbiga delen med att vara ifrån varandra igen. Så trött på det! Vill verkligen inte vara ifrån honom längre. Vill vara där han är! Men får komma ihåg att när man väntar på något gott.... :) Hoppas så innerligt att det inte tar så evinnerligt lång tid med ansökan om uppehållstillstånd sen bara. Än så länge är ju inte äktenskapet helt reggat på Skatteverket, plus att Jihed inte har alla papper iordning nere i Tunisien, men vi jobbar på det. Och jag bara väntar och väntar på att han skall kunna lämna in sina papper så vi sen kan börja den långa väntan på besked. Hoppas som sagt att det går fort!!!
Inatt är det ju som sagt första jobbet sen ledigheten och det skall bli skönt att komma tillbaka. I like my work!
Och alldeles strax skall jag och mamma iväg till första lektionen i Arabiska!! Weeii!! Skall bli såååå kul!!
Känner lite vemod för att komma tillbaka i vardagen. Har haft det så underbart! Och går fortfarande till viss del på rosa moln. Nu är det bara den här jobbiga delen med att vara ifrån varandra igen. Så trött på det! Vill verkligen inte vara ifrån honom längre. Vill vara där han är! Men får komma ihåg att när man väntar på något gott.... :) Hoppas så innerligt att det inte tar så evinnerligt lång tid med ansökan om uppehållstillstånd sen bara. Än så länge är ju inte äktenskapet helt reggat på Skatteverket, plus att Jihed inte har alla papper iordning nere i Tunisien, men vi jobbar på det. Och jag bara väntar och väntar på att han skall kunna lämna in sina papper så vi sen kan börja den långa väntan på besked. Hoppas som sagt att det går fort!!!
Inatt är det ju som sagt första jobbet sen ledigheten och det skall bli skönt att komma tillbaka. I like my work!
Grattis Älskling!!
Idag den 20 augusti är det älskade underbara bästaste Jiheds födelsedag. Är lite ledsen i ögat att jag inte kan dela denna dagen med honom. Hoppas att han får en alldeles underbar dag, trots att han måste jobba :S Bjuder på lite bilder på jubilaren ;)
Så fin! <3 Nhebek dimma hobi!! <3
Så fin! <3 Nhebek dimma hobi!! <3
Twahechtek hobi
Jag saknar Jihed alla dagar. Hela tiden. Jämnt. Vissa dagar känns det dock av mer än andra. Och idag är en sådan dag. Idag är det riktigt jobbigt. Jag vill inget annat än att bara höra hans röst och vara i hans närhet. Börjar bli ruskigt trött på att det var så länge sedan vi sågs.
Mamma och jag har varit och köpt lite smågrejer till klänningen. Men inte ens det gjorde mig på något vidare humör. Nu har vi dessutom bokat båtbiljetterna till och från fastlandet i samband med resan till Tunisien. Så även om det är grymt jobbigt just nu så vet jag ju att dagen då vi möts närmar sig.
Idag är det 22 dagar kvar tills vi får se varandra igen <3 Inshallah går tiden fort..
Mamma och jag har varit och köpt lite smågrejer till klänningen. Men inte ens det gjorde mig på något vidare humör. Nu har vi dessutom bokat båtbiljetterna till och från fastlandet i samband med resan till Tunisien. Så även om det är grymt jobbigt just nu så vet jag ju att dagen då vi möts närmar sig.
Idag är det 22 dagar kvar tills vi får se varandra igen <3 Inshallah går tiden fort..
Puttinuttigt
Först och främst måste jag bara visa dessa bilder på den otroligt söta lilla Jihed ;) Vi pratade som sagt på msn i eftermiddags och både hans och min uppkoppling spelar allan ibland och då hakar sig bilderna. Hans bild hakade sig i denna gull-pose :) Jag var tvungen att spara bilden och sen göra likadant själv ;)
Visst är det puttinutt-gulligt ;)
Visst är det puttinutt-gulligt ;)
Fru Krimi <3
Idag njuter jag av min första lediga dag sen jag började jobba. Har redan hunnit med att sola och lata mig med en bok, tycker jag är ganska bra på det här med att vara ledig ;)
Har även pratat med min älskade fästman (jag gillar det ordet) och vi har pratat en del om saker som måste ordnas inför bröllopet och dem olika papper vi måste fixa på varsitt håll. Funderade på att åka in förbi skatteverket imorn och prata med dem lite där och beställa mitt personbevis. Jag skall ju byta namn också och då kan man tydligen göra det på lite olika sätt med blanketter och så, bäst att fråga känner jag. Amanda Krimi, Fru Krimi, Mrs Krimi. Vackert! Fint som snus!! :) Tycker det ligger fint i munnen när man provar, Amanda Krimi. Ja det är jag det, om några månader :) Inget mer Amanda Nelson Johansson, kort och koncist och vackert Amanda Krimi.
Jag vet att jag kan verka tjatig men det slår mig flera gånger om dagen, hur in i bänken lycklig jag är! Jag har världens underbaraste man att dela mitt liv med och hans skall snart bli min helt och hållet. Jag mår bra. Jag trivs på jobbet. Jag har underbara vänner. Men framförallt är det han, Herr Krimi som gör mig lycklig! Och han är min!
Har även pratat med min älskade fästman (jag gillar det ordet) och vi har pratat en del om saker som måste ordnas inför bröllopet och dem olika papper vi måste fixa på varsitt håll. Funderade på att åka in förbi skatteverket imorn och prata med dem lite där och beställa mitt personbevis. Jag skall ju byta namn också och då kan man tydligen göra det på lite olika sätt med blanketter och så, bäst att fråga känner jag. Amanda Krimi, Fru Krimi, Mrs Krimi. Vackert! Fint som snus!! :) Tycker det ligger fint i munnen när man provar, Amanda Krimi. Ja det är jag det, om några månader :) Inget mer Amanda Nelson Johansson, kort och koncist och vackert Amanda Krimi.
Jag vet att jag kan verka tjatig men det slår mig flera gånger om dagen, hur in i bänken lycklig jag är! Jag har världens underbaraste man att dela mitt liv med och hans skall snart bli min helt och hållet. Jag mår bra. Jag trivs på jobbet. Jag har underbara vänner. Men framförallt är det han, Herr Krimi som gör mig lycklig! Och han är min!
