Nellezoon

kommit fram till att jag känner mig, och nog är ganska ensam

börjar tröttna på att alltid skydda mig själv med diverse rapparkaljor
som jag stoltserar med som mina principer.
Ensam är stark
jovisst men i vissa situationer vill man ha någon att krypa upp hos
och vara liten i världen
och känna mig trygg och älskad
utan att alltid behöva vara stark och.. och..
och stängd.

Jag släpper inte in folk
inte gärna och inte snabbt
absolut inte ända in
få är dem som kommit dit
otroligt få
en två tre människor har lyckats

men ända in behövs mer
dit har ingen lyckats än
och kanske kommer aldrig någon lyckas

det skrämmer mig
samtidigt
som jag vet att det troligtvis alltid kommer vara så
ständigt stängt
ända in