Nellezoon

Mitt förra inlägg "tjejer" var egentligen dubbelt så långt, men lyckades få bort det helt och sen av någon outgrundlig anledning var det bara hälften av texten kvar sen, och då jag inte riktigt orkade skriva allt igen publicerade jag det som det var. Så om det inte riktigt finns någon poäng, eller om ni är lite förvirrade så blame it on me! :)

Insåg nyss att mina senaste inlägg varit ganska djupa på senaste tiden. Djupa och långa. Vet inte riktigt. Men jag trivs med att skriva just nu. Och då jag själv är i en ganska omvälvande period i mitt liv med attackerna, terapin och allt det så blir det väl lite djupt ibland.
Senaste gången jag var hos terapeuten gick det bra. Eller rättare sagt, det går oftast alltid bra. Då jag alltid är stärkt när jag går därifrån. Men ibland bryter jag ihop totalt under den tiden. Och dem gångerna är alltid lite jobbigare än då jag inte gör det. Senaste gången gjorde jag inte det. Har i läxa att jobba på min egen trygghet. Alltså att inte söka trygghet i det omkring mig utan att inse att det sökandet är ganska lönlöst såvida jag inte har en inre trygghet i mig själv. Egentligen är det väl det alla mina senaste inlägg har handlat om. Ett sökande efter sig själv och känslan över att vara nöjd och trygg med det man är och det man vill.

En stor rädsla för mig är hur nästa höst skall bli. Jag har skrivit på mitt anställningsavtal för nästa termin. Jag skall göra klart mina rester. Jag skall jobba på Petes under sommaren. Men sedan är mina planer slut. Hela denna höst har jag tänkt att jag drar till Stockholm så fort jag är klar här. Klar med allt det ovanstående. Och varför då? Jo får att möjligheterna är större däruppe. För att mina vänner finns däruppe. För att Stockholm är mitt andra hem. Men häromdan såg jag en glimt av en framtid även här på ön. Ett jobb som jag verkligen skulle kunna tänka mig att ha. Men som finns här. På Gotland. Jobbet är inte alls ute på  marknaden och inte sökbart än eller något åt det hållet. Men det var just det oxå. Tanken på att jag går igång på en möjlighet till att få stanna. En möjlighet som inte ens finns ännu. Vad säger det om min vilja att dra till Stockholm? Har Stockholm varit en tillflyktsort från det jobbiga jag gått igenom. En plats som jag trodde skulle göra allt bra? Eller är det vad jag verkligen vill? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Vad jag vet är att både denna ö och Stockholm har starka dragningskrafter för mig. Just nu känner jag att mitt största behov ligger i att fortsätta jobba med mig själv. Och det som är säkert är att jag inte gör det bäst när jag bor hemma hos mamma. Jag vill ha mitt eget place. Om mitt egna place blir i Visby återigen eller om det blir i Stockholm spelar kanske inte så jättestor roll när allt kommer till kritan. Huvudsaken är att jag känner att jag ger mig själv en rättvis chans utan hållhakar. Flyttar jag skall det vara för min egen skull. Stannar jag skall det vara för min egen skull. Ingen annans. Det är långt kvar till hösten 2010. Många månader, veckor, dagar och timmar att fundera på. Många möjligheter kan öppnas och vissa kan stängas. Allt jag vet är att oavsett var jag hamnar så är jag inte särskilt orolig. Båda platserna har vad jag söker. Och hey, det är bara en båtresa emellan.