Nellezoon

Ibland fattar jag inte riktigt det här med facebook statusar. Hon gillar mina statusar. Antingen det är något från den perioden vi var vänner. Eller så är det något som vi delar. Vad som stör mig är att hon inte kan ta kontakt på något annat vis. Det är bara trycka på like knappen som hon verkar klara av. Inte ens en ynka kommentar kan hon lämna. Eller något typ hej hur är läget på loggen. Nix! Nope! Nada!
Det som stör mig mest med det hela är att jag är sur. Jag blir pissed över det. Och varför? Jo det skall jag tala om. Jag blir pissed för att jag saknar henne. Som fan! BAAJJJSS!!!
Jag har skitit i ett par principer för den tjejen. Jag tyckte verkligen om henne. Hon var rädd. Rädd så in i helvete för att låta folk komma nära henne. Så även om vi var vänner släppte hon aldrig riktigt in mig. Men fan jag trodde jag var nära. Jag trodde verkligen det. Men jag är ledsen. När jag ger och ger och ger och hon sen sticker. Då kan det va! Så kändes det. Jag var så sjukt trött på det eviga stickandet och den tystnaden som blev då. Saker kom upp. Det var struligt. Det var alltid något. Men vet du vad? Vänner pratar. Du pratade aldrig med mig. Aldrig så. Och hur skall jag då kunna hjälpa dig eller finnas där för dig om jag itne vet ett skit om dig och ditt liv egentligen.
Jag tror inte du fattar vilken koppling jag kände till dig.
Det absolut värsta är att jag gör det fortfarande. Jag saknar dig. Som fan! Och därför gör det mig pissed när du påminner mig om dig själv med dina jävla like knappar. Fan!
Jag funderar på om jag skall svälja min stolthet och kontakta dig. Men sen slår det mig att fan heller! Det är du som skall kämpa. Det var du som gjorde fel och det vet du. När du ringde mig och vi skulle prata ut, började jag nästan gråta. Jag kommer fortfarande ihåg det. Jag satt på bussen från Skeppsholmen mot söder. Vi var båda i Stockholm. Så nära. Men vi hade kommit så långt bort ifrån varandra.
Fan jag såg delar av mig själv i dig. Men jag vet inte om jag vågar släppa in dig igen. Eller om jag ens kan ge dig en ärlig chans igen. Eller om du vill ha den.

Jag tror hon läser bloggen. Jag tror hon vet vem hon är. Det är upp till dig. Du kan kalla mig vad du vill, för jävla stolt, dum i huvet eller bara feg. Men jag kommer inte kontakta dig mer än så här. Face it, du sårade mig.