Om...
När man ständigt ständigt försöker ha hopp om att en människa skall visa sig vara den man innerst inne hoppas på, men gång på gång blir sviken. Bör man kanske inte då ge upp? 22 år. 22 jävla år. Och någon gång kunde man ju önska att man skulle kunna bli överraskad. Eller så har jag bara så otroligt stark tro på människor i allmänhet att jag bara inte kan släppa det lilla ordet om. OM. Om jag bara gör si eller jag bara gör så. Men nej det handlar inte om mig. Jag skall inte ta detta ansvar på mig. Men jag är heller inte säker på att jag klarar av att dömma ut heller. För tänk om...
Kommentarer
Trackback
