Nellezoon

Faktum: Serier är beroendeframkallande. I alla fall för mig. Jag kan inte börja se en serie utan att bli totalt addicted. Just nu är det One Tree Hill som gäller för mig. Har sedan jag kom hem från Stockholm plöjt mig igenom halva säsong 1 och hela säsong 2 och 3 och skall nu sätta mig med säsong 4 avsnitt 5. Twisted. Jag vet. Men jag är nog lite så. Alltså att jag går upp i saker och ting helt och hållet. Det är likadant när jag läser böcker, lyssnar på musik, läser bloggar, är på facebook whatever allt jag gör går i perioder. Ibland skrämmer det mig att tänka att jag kanske inte har förutsättningarna för att göra som vanligt. Inte för att jag har den blekaste om vad vanligt innebär. Men vad jag menar är att jag kanske inte har förutsättningarna för att anta utmaningar på ett litet mer tillbakalutat sätt. Ta varje gång jag skall göra något med studenterna. Jag jobbar inte så att jag förbereder mig lite ena dagen och lite andra dagen för att till slut när jag skall ha arkitekturstugan eller seminaret har allt under kontroll. Jag våndas och oroar mig en vecka innan och sätter mig sedan i ren panik och jobbar arslet av mig dagarna precis innan. Och då älskar jag det! Det är det som är grejen. För då går jag upp i det så mycket att allt annat blir liksom oviktigt eller saker som råkar hamna i vägen för det jag egentligen skall göra. Och det drivet skulle man ju kunna tycka vore positivt. Om det inte råkade vara så att det drivet försvinner så fort jag har gjort det jag skall göra. Det kan även tyckas som en weird att jämföra att se på tv-serier med att förbereda sig inför jobb. Men poängen är att mitt liv går i cykler eller perioder eller vad man nu vill kalla det. Periodare när det gäller intensivitet med andra ord. Ibland kan jag önska att jag istället för att gå upp och ner, upp och ner i energinivå kunde försöka hålla något lagom mellanting. Men det är just det, jag kanske inte har förutsättningarna.