Stackars morfar...

Har beslutat mig för att stanna i Hablingbo ett par dagar till.. hade annars tänkt åka hem till stan på tisdag. Men igår strax efter lunch kom Morfar staplandes in och sa att han hade ramlat!!! Och självklart blev jag orolig på en gång, det är inte bra om en gammal morfar på 84 år ramlar, speciellt inte när han inte går bra innan och då knappt rörde sig framåt alls.. Han kan nu inte gå alls utan två kryckor med sig hela tiden, och det han gör då kan inte riktigt kallas för att gå heller, snarare hasar han sig fram. Han behöver alltså hjälp av mig o mamma för att klara av saker så jag stannar lite till.
Det  jobbiga med det hela är att man snabbt inser att ens kära o nära inte är så starka som man alltid sett dem tidigare.. Morfar har aldrig verkat eller sett så gammal och skör ut som nu.. Jag kan även känna ett speciellt band till morfar då jag ju bott med honom så länge här nere. Vi flyttade ner till Gotland 00 och då flyttade även morfar in på gården. Så när jag gick högstadiet o gymnasiet o mamma pendlade till Sthlm en gång i veckan var det jag och morfar som "hängde" :) Vi har umgåtts så mycket på en mer vardaglig nivå än man kanske vanligen gör med sina mor-/far- föräldrar, vilket även skapat en speciell relation tror jag. Kära kära Morfar!


(korsordsmästaren aka Morfar :P)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0