Stå ut!
Sorry för dålig uppdatering...
Det har varit mycket jobbande på Petes både i förrgår och igår hela dagarna. Mycket pyssel att ordna för att få en bra ström på verksamheten och för att det skall finnas någon ordning och logik i var saker och ting finns. Så det har varit mycket pysslande som sagt var.. I fredags hade vi en del folk oxå, både i fiket och inne i huset. Men igår var det inte en kotte!!!! Jo det kom ett tyskt par på eftermiddagen som jag lyckades suga inträdesavgiften ur, och sen kom moster Lotta och Morfar och fikade. Wohoo!! :P
Det absolut jobbigaste med Petes är att det är så förbaskat kallt i husen. Vi som jobbar är ju mestadels inne och jobbar, i köket eller i huset, och det blir jättekallt, även på sommaren, så vi brukar ha yllekoftor på oss vissa dagar, och sen gå ut i solen för att värma oss. Och igår var en sådan dag när det var riktigt kallt hela dagen. Det var inte speciellt kallt ute, eller speciellt varmt för den delen, men fasen vad vi frös! Så det blir till att ladda med leggings och koftor och sjalar inför sommaren.. logiskt?! :P
Sen vid sextiden när vi stängt och så, så kom det en tjej som mamma känner, som troligtvis skall ha yoga och ChiBall hos oss under sommaren. Och det känns toppen!! Dels för att vi i personalen kommer att få göra det gratis ;) men oxå för att det passar så himla bra att ha den sortens verksamhet ute i trädgården på Petes, det är sån fin och stillsam miljö där som passar perfekt!!
Eftersom att vi faktiskt har jobbat heela dagarna, så har det inte blivit så mycket pysslande med jobbsökeri som jag tänkte från början. Jag får istället se till att ta tag i det ordetligt när jag kommer tillbaka till Sthlm så jag får iväg ansökningarna till de två jobb jag främst funderat på hittills.
Jag har ju tidigare diskuterat det här med vad man själv vill och känner sig trygg i att göra och vad andra människor tycker att man skall göra med sitt liv.. Och jag har varit lite kluven med vad jag vill, karriär och vad man "borde" har gjort mot vad jag faktiskt känner för just nu.. I torsdags förmiddag så gick jag runt lite på gården hemma och skulle "supa in atmosfären" och gick då ut i hagen till Magnolia (mammas häst som jag ridit väldigt mycket för några år sedan) och hälsade lite på henne och gosade. Och medans vi stod där slog det mig att det jag vill är att vara säker på att jag själv mår bra av det jag gör. Jag vill ha en möjlighet att kunna lägga pengar på det jag vill lägga pengar på, sådant som jag aldrig har råd med idag.. Jag vill ha en trygghet, jag vill inte testa mig själv och utsätta mig för nya saker hela tiden. Inte för sakens skull. Självklart vill jag ha nya erfarenheter och lära mig nya saker i livet hela tiden, men jag tror att jag måste ha en trygg grund att göra det utifrån.
Apropå trygghet fick jag en till panikångestattack i förrgår. Och precis som förra gången kom den när jag minst anade det. Jag spatserade omkring i köket på jobbet och fixade lite och skulle precis äta mat (middag) och hade stoppat in lite soppa i micron och så kände jag hur smärtan började komma krig lungorna och hur det blev tungt att andas. Jag reagerade inte så fort egentligen utan tänkte bara att det gjorde lite ont sådär. Men jag satte mig alla fall ned och då kom det. Det smög på, ungefär som förra gången.. Trycket över lungorna blev starkare och starkare, och det började nästan krampa, men gjorde förjävligt ont. Jag kände igen symptomen och kunde därmed hålla mig mycket lungnare än förra gången när jag inte visste vad det var och fick total panik. Dock var jag tvungen attt koncentrera mig så mycket på att andas och intala mig själv att det skulle gå över om jag bara tog det lugnt att det krävde all min koncentration och energi. När det började släppa kände jag genast att allt välde över mig och jag kunde inte håla gråten tillbaka.. Det var inte så myket att det gjorde ont eller kändes obehagligt som att det var en rädsla över att jag fick det igen. Förra gången när jag fick det så trodde ju jag att jag skulle dö. Jag hade ingen aning om vad det var som hände med mig, och det höll på i två timmar. Denna gången visste jag ju vad som hände och kunde kontrollera det mycket bättre. Denna gång pågick det bara i ca 15 minuter, men efterdyningarna höll i sig även igår. Dock kom ju som sagt rädslan direkt efter. Jag har ändå försökt som bara den att inte stressa inte stressa upp mig eller bli upprörd. Jag har ju rent ut sagt till och med försökt att ha det tråkigt i den mån det går. Men trots alla ansträngningar för att lugna ner mig så får jag en attack igen. Visst det ar tärt lite på mig det här funderandet över framtiden, men att det skulle ha stresat mig så mycket har jag nog itne insett.. Jag blir rädd, för jag känner inte min egen kropp. Jag blir rädd för att jag själv inte vet vad som är bäst för mig. Jag blir rädd för att jag inte skall veta hur jag skall leva mitt eget liv för att må bra...
Ja det blev ett förskräckligt långt inlägg och det är väl inte en jäkel av er som orkat läsa alltihop, men stå ut, det kommer mer bilder och mindre tjafs när jag kommer tillbaka till Sthlm och har min dator och min mobilsladd.. :) so long..
Det har varit mycket jobbande på Petes både i förrgår och igår hela dagarna. Mycket pyssel att ordna för att få en bra ström på verksamheten och för att det skall finnas någon ordning och logik i var saker och ting finns. Så det har varit mycket pysslande som sagt var.. I fredags hade vi en del folk oxå, både i fiket och inne i huset. Men igår var det inte en kotte!!!! Jo det kom ett tyskt par på eftermiddagen som jag lyckades suga inträdesavgiften ur, och sen kom moster Lotta och Morfar och fikade. Wohoo!! :P
Det absolut jobbigaste med Petes är att det är så förbaskat kallt i husen. Vi som jobbar är ju mestadels inne och jobbar, i köket eller i huset, och det blir jättekallt, även på sommaren, så vi brukar ha yllekoftor på oss vissa dagar, och sen gå ut i solen för att värma oss. Och igår var en sådan dag när det var riktigt kallt hela dagen. Det var inte speciellt kallt ute, eller speciellt varmt för den delen, men fasen vad vi frös! Så det blir till att ladda med leggings och koftor och sjalar inför sommaren.. logiskt?! :P
Sen vid sextiden när vi stängt och så, så kom det en tjej som mamma känner, som troligtvis skall ha yoga och ChiBall hos oss under sommaren. Och det känns toppen!! Dels för att vi i personalen kommer att få göra det gratis ;) men oxå för att det passar så himla bra att ha den sortens verksamhet ute i trädgården på Petes, det är sån fin och stillsam miljö där som passar perfekt!!
Eftersom att vi faktiskt har jobbat heela dagarna, så har det inte blivit så mycket pysslande med jobbsökeri som jag tänkte från början. Jag får istället se till att ta tag i det ordetligt när jag kommer tillbaka till Sthlm så jag får iväg ansökningarna till de två jobb jag främst funderat på hittills.
Jag har ju tidigare diskuterat det här med vad man själv vill och känner sig trygg i att göra och vad andra människor tycker att man skall göra med sitt liv.. Och jag har varit lite kluven med vad jag vill, karriär och vad man "borde" har gjort mot vad jag faktiskt känner för just nu.. I torsdags förmiddag så gick jag runt lite på gården hemma och skulle "supa in atmosfären" och gick då ut i hagen till Magnolia (mammas häst som jag ridit väldigt mycket för några år sedan) och hälsade lite på henne och gosade. Och medans vi stod där slog det mig att det jag vill är att vara säker på att jag själv mår bra av det jag gör. Jag vill ha en möjlighet att kunna lägga pengar på det jag vill lägga pengar på, sådant som jag aldrig har råd med idag.. Jag vill ha en trygghet, jag vill inte testa mig själv och utsätta mig för nya saker hela tiden. Inte för sakens skull. Självklart vill jag ha nya erfarenheter och lära mig nya saker i livet hela tiden, men jag tror att jag måste ha en trygg grund att göra det utifrån.
Apropå trygghet fick jag en till panikångestattack i förrgår. Och precis som förra gången kom den när jag minst anade det. Jag spatserade omkring i köket på jobbet och fixade lite och skulle precis äta mat (middag) och hade stoppat in lite soppa i micron och så kände jag hur smärtan började komma krig lungorna och hur det blev tungt att andas. Jag reagerade inte så fort egentligen utan tänkte bara att det gjorde lite ont sådär. Men jag satte mig alla fall ned och då kom det. Det smög på, ungefär som förra gången.. Trycket över lungorna blev starkare och starkare, och det började nästan krampa, men gjorde förjävligt ont. Jag kände igen symptomen och kunde därmed hålla mig mycket lungnare än förra gången när jag inte visste vad det var och fick total panik. Dock var jag tvungen attt koncentrera mig så mycket på att andas och intala mig själv att det skulle gå över om jag bara tog det lugnt att det krävde all min koncentration och energi. När det började släppa kände jag genast att allt välde över mig och jag kunde inte håla gråten tillbaka.. Det var inte så myket att det gjorde ont eller kändes obehagligt som att det var en rädsla över att jag fick det igen. Förra gången när jag fick det så trodde ju jag att jag skulle dö. Jag hade ingen aning om vad det var som hände med mig, och det höll på i två timmar. Denna gången visste jag ju vad som hände och kunde kontrollera det mycket bättre. Denna gång pågick det bara i ca 15 minuter, men efterdyningarna höll i sig även igår. Dock kom ju som sagt rädslan direkt efter. Jag har ändå försökt som bara den att inte stressa inte stressa upp mig eller bli upprörd. Jag har ju rent ut sagt till och med försökt att ha det tråkigt i den mån det går. Men trots alla ansträngningar för att lugna ner mig så får jag en attack igen. Visst det ar tärt lite på mig det här funderandet över framtiden, men att det skulle ha stresat mig så mycket har jag nog itne insett.. Jag blir rädd, för jag känner inte min egen kropp. Jag blir rädd för att jag själv inte vet vad som är bäst för mig. Jag blir rädd för att jag inte skall veta hur jag skall leva mitt eget liv för att må bra...
Ja det blev ett förskräckligt långt inlägg och det är väl inte en jäkel av er som orkat läsa alltihop, men stå ut, det kommer mer bilder och mindre tjafs när jag kommer tillbaka till Sthlm och har min dator och min mobilsladd.. :) so long..
Kommentarer
Postat av: Elli
Älskade vän! Jag orkar alltid läsa det du skriver! Finns här för dej med! =)
Puss saknar dej
Trackback
