Plugghistoria
Det är konstigt det här med att när man faktiskt får slappa och inte har saker som man borde göra, ja då skall man inte ha ro till det. Skulle för tillfället kunna sitta och plöja igenom SVT play och mysa, men istället har jag nästintill pirr i benen för att jag har lust att göra något seriöst istället. Förstår ni att jag alldeles nyss velade mellan om jag skulle gå och börja kolla i fek-boken eller sätta mig och läsa ett kapitel i en av böckerna till PMet? Helt galet!! Men det är väl så att när man inte måste så blir det mer intressant.
Har tänkt på det där med pluggandet. Jag har alltid haft lätt i skolan. Har fått höga betyg utan att behöva anstränga mig det minsta under hela grundskolan och till stor del även under gymnasiet. Men under gymnasiet blev det mer och mer så att jag struntade i saker och helt enkelt därför fick mer mediokra betyg. När jag sedan började på Södertörns högskola och läste Litteraturvetenskap så var jag nu tvungen att plugga men det gick ändå ganska bra och utan större svårigheter. Sen blev det lite problem i slutet av året som gjorde att jag fick rester. Jag flyttade hem till Gotland och hamnade efter lite om och men tillslut på Föremålsantikvariska programmet på Högskolan på Gotland. Och nu var jag för första gången i mitt skol-liv dels tvungen att plugga men också inebgripen i ämnen jag inte var bekant med tidigare. Och det var jättekonstigt för mig att inte vara en av dem i klassen som kunde mest. Jag var tvungen att plugga. Det gick sämre för mig med betygen. Nu skall man komma ihåg att man på universitet/högskola som mest kan få VG. Och att gränsen till VG brukar ligga vid ca 80-90% rätt på en tenta eller ett prov. Så att jag numera "bara" fick G och ibland VG är egentligen inte så konstigt. Men för mig var det skitweird i början. Jag fick rent ut sagt totalnoja över att jag inte var så bra som jag ville vara och som jag alltid varit. Det slutade i att jag inte ansträngde mig mer än till den gräns att jag fick G. Dock så insåg jag att ämnena var roliga och att jag i vissa kurser faktiskt var så pass intresserad att jag pluggade för att det var kul. Sen har jag alltid haft den fördelen att jag har lätt att skriva. Här i bloggen är jag kanske inte så noggrann med meningsuppbyggnader och ordval. Men när jag skriver skolarbeten är det alltid mitt skrivande som tar tid, då jag kan sitta och leta efter ord hur länge som helst. Så genom att jag har lätt att formulera mig fick jag ibland även höga betyg under FMA tiden också. Men oftast siktade jag numera bara på G och slappade ner mig på pluggfronten kan man säga. Eller egentligen slappade jag inte, för jag var fortfarande tvungen att plugga, men min inställning från att ha blivit besviken och arg vid ett VG under högstadiet och gymnasiet så ryckte jag mer på axlarna om jag fick ett IG under FMA-tiden. Detta hände visserligen bara någon enstaka gång. Men poängen är att jag sänkte mina krav och därmed också min effort.
Efter utbildningen fick jag jobbet som amanuens vid avdelningen för Kulturvård. Och blev då placerad i rollen att vara "expert" på pluggande. Och på sätt och vis var det ju det jag var. Det var plugga jag kunde. Det var det jag hade gjort hela livet. Plugga på högskole-nivå är skillnad på att plugga på grundskole och gymnasie nivå. Och enligt mig är det grymt mycket roligare! Men att bli satt i situationen att jag som ansett mig slapp och medioker under min senare högskole-period nu skulle hjälpa och tala om för andra hur man bäst pluggade var lite smått weird för mig i början. Idag har jag inga problem alls med det. Jag lärde mig jättemycket under jobbet som amanuens, mest om mig själv tror jag. Jag var livrädd för studenterna min första session med dem. Men jag klarade det, och med bravur dessutom om jag får säga det själv! ;)
Jag är från en så kallad akademisk familj. Min mamma är filosofie doktor i dataprogrammering, pappa jobbade på SU i 35 år, och även resten av familjen har gedigna utbidlningar bakom sig. Så kanske är det inte så konstigt att jag till slut återigen hamnat i pluggandet nu till vårterminen och att jag med stor nyfiken ser fram emot att ge mig på ett ämne som är relativt nytt för mig. Dock har jag alltid sagt att jag aldrig i mitt liv skulle vilja bli lärare. Men sen jag började som amanuens, där jag till stor del hade en minilärarroll till studenterna så kände jag att det är ganska kul. Jag tänker dock inte ge mig in i något lärarprogram på 4 år så skall jag bli lärare får det bli på universitetsnivå och kanske absolut inte heltid. Och det är definitivt inte inom min närmaste framtid. Dock är det lite intressant att när jag sökte jobb som en blådåre för några månader sen. Så nämnde en kompis pojkvän för mig att jag kanske skulle fundera över att anmäla mig som Study-Buddy i Sthlms-området. Jag har erfarenhet och han tyckte jag skulle passa som det och kanske till och med få så många timmar att jag skulle kunna leva på det. Och den tanken gnager lite i mig som ett lockande alternativ. Men det får i så fall bli till hösten.
Jag började skriva denna plugg-romanen för jag tänkte prata lite pluggtips, men det får nog bli en annan gång så ni slipper läsa två romaner i ett blogg-inlägg :P
Har tänkt på det där med pluggandet. Jag har alltid haft lätt i skolan. Har fått höga betyg utan att behöva anstränga mig det minsta under hela grundskolan och till stor del även under gymnasiet. Men under gymnasiet blev det mer och mer så att jag struntade i saker och helt enkelt därför fick mer mediokra betyg. När jag sedan började på Södertörns högskola och läste Litteraturvetenskap så var jag nu tvungen att plugga men det gick ändå ganska bra och utan större svårigheter. Sen blev det lite problem i slutet av året som gjorde att jag fick rester. Jag flyttade hem till Gotland och hamnade efter lite om och men tillslut på Föremålsantikvariska programmet på Högskolan på Gotland. Och nu var jag för första gången i mitt skol-liv dels tvungen att plugga men också inebgripen i ämnen jag inte var bekant med tidigare. Och det var jättekonstigt för mig att inte vara en av dem i klassen som kunde mest. Jag var tvungen att plugga. Det gick sämre för mig med betygen. Nu skall man komma ihåg att man på universitet/högskola som mest kan få VG. Och att gränsen till VG brukar ligga vid ca 80-90% rätt på en tenta eller ett prov. Så att jag numera "bara" fick G och ibland VG är egentligen inte så konstigt. Men för mig var det skitweird i början. Jag fick rent ut sagt totalnoja över att jag inte var så bra som jag ville vara och som jag alltid varit. Det slutade i att jag inte ansträngde mig mer än till den gräns att jag fick G. Dock så insåg jag att ämnena var roliga och att jag i vissa kurser faktiskt var så pass intresserad att jag pluggade för att det var kul. Sen har jag alltid haft den fördelen att jag har lätt att skriva. Här i bloggen är jag kanske inte så noggrann med meningsuppbyggnader och ordval. Men när jag skriver skolarbeten är det alltid mitt skrivande som tar tid, då jag kan sitta och leta efter ord hur länge som helst. Så genom att jag har lätt att formulera mig fick jag ibland även höga betyg under FMA tiden också. Men oftast siktade jag numera bara på G och slappade ner mig på pluggfronten kan man säga. Eller egentligen slappade jag inte, för jag var fortfarande tvungen att plugga, men min inställning från att ha blivit besviken och arg vid ett VG under högstadiet och gymnasiet så ryckte jag mer på axlarna om jag fick ett IG under FMA-tiden. Detta hände visserligen bara någon enstaka gång. Men poängen är att jag sänkte mina krav och därmed också min effort.
Efter utbildningen fick jag jobbet som amanuens vid avdelningen för Kulturvård. Och blev då placerad i rollen att vara "expert" på pluggande. Och på sätt och vis var det ju det jag var. Det var plugga jag kunde. Det var det jag hade gjort hela livet. Plugga på högskole-nivå är skillnad på att plugga på grundskole och gymnasie nivå. Och enligt mig är det grymt mycket roligare! Men att bli satt i situationen att jag som ansett mig slapp och medioker under min senare högskole-period nu skulle hjälpa och tala om för andra hur man bäst pluggade var lite smått weird för mig i början. Idag har jag inga problem alls med det. Jag lärde mig jättemycket under jobbet som amanuens, mest om mig själv tror jag. Jag var livrädd för studenterna min första session med dem. Men jag klarade det, och med bravur dessutom om jag får säga det själv! ;)
Jag är från en så kallad akademisk familj. Min mamma är filosofie doktor i dataprogrammering, pappa jobbade på SU i 35 år, och även resten av familjen har gedigna utbidlningar bakom sig. Så kanske är det inte så konstigt att jag till slut återigen hamnat i pluggandet nu till vårterminen och att jag med stor nyfiken ser fram emot att ge mig på ett ämne som är relativt nytt för mig. Dock har jag alltid sagt att jag aldrig i mitt liv skulle vilja bli lärare. Men sen jag började som amanuens, där jag till stor del hade en minilärarroll till studenterna så kände jag att det är ganska kul. Jag tänker dock inte ge mig in i något lärarprogram på 4 år så skall jag bli lärare får det bli på universitetsnivå och kanske absolut inte heltid. Och det är definitivt inte inom min närmaste framtid. Dock är det lite intressant att när jag sökte jobb som en blådåre för några månader sen. Så nämnde en kompis pojkvän för mig att jag kanske skulle fundera över att anmäla mig som Study-Buddy i Sthlms-området. Jag har erfarenhet och han tyckte jag skulle passa som det och kanske till och med få så många timmar att jag skulle kunna leva på det. Och den tanken gnager lite i mig som ett lockande alternativ. Men det får i så fall bli till hösten.
Jag började skriva denna plugg-romanen för jag tänkte prata lite pluggtips, men det får nog bli en annan gång så ni slipper läsa två romaner i ett blogg-inlägg :P
Kommentarer
Trackback
