Nellezoon

Igår började jag jobba på en av dem rester som jag har från utbildningen. Och idag skickade jag in en omarbetad version. Nu hoppas jag bara den blir godkänd denna gång. :)
Är riktigt stolt över att jag äntligen gjort det!! Känns toppen verkligen!!
Nästa vecka skall jag ta tag i den andra resten. Sen är det en tenta som jag skall tenta av med mina studenter i vår, och sen är det uppsatsen. Men uppsatsen blir det nog till att jobba på under sommaren. Men jag är jäkligt stolt faktiskt!! Jag kan!! Det går bra nu kompis det går bra nu!!

Just nu är det glädje och lättnad som strålar genom kroppen! Men igår... ja jisses ändå.. vet inte var jag skall börja.. Min kropp är så fruktansvärt mör idag så ni anar inte. Jag kan knappt gå. Jag har så ont! Ont i ben och armar men framförallt i ryggen. Igår när vi var på väg hem från projektmötet, sisådär vid nio så var det ju snöstorm på lilla rara Gotland. Vi tog det jäkligt lugnt på vägen och allt gick bra tills vi kom fram till den allra sista biten på kviar (den spikraka långa föredetta grusvägen som leder hem till oss). Den sista biten var nämligen full av midjehöga drivor. Och även om vi har en fyrhjuldriven jeep så klarar den inte allt. Så när vi väl insett att vi inte skulle kunna ta oss igenom dem drivorna så var det bara för mig att försöka traska mig igenom drivorna mitt i snöstormen, för att hämta snöskyfflar så vi kunde försöka skotta oss fram. Och bara det att gå hem och tillbaka till bilen genom snön i den jävla snöstormen var hur jobbigt som helst. Sen väl framme vid bilen var det bara att börja skotta. Jag skottade och skottade och skottade. Förlorade känseln i benen och skottade. Och skottade. Fick mjölksyra i armarna. Och skottade. Och skottade. Vi kom ungefär halvvägs hem innan vi på något vis hamnade i diket. Rejält ner i diket dessutom. Så vi kom inte upp. Så efter rejält kämpande i över en timma ute i snöstormen fick vi tillslut ringa på grannen så han fick komma med traktorn och dra upp oss. Jag som då hade förlorat känseln nedanför midjan och inte kunde lyfta min vänsterarm gick då hem. Mamma backade bilen till skogen ställde bilen där, då det fortfarande inte skulle gå att ta sig igenom drivorna, och fick åka traktor hem. Någon gång runt tolvtiden började känseln komma tillbaka. Och jag låg i sängen fullt påbylsad med dubbla yllefiltar och frös som tusan. Idag är jag jäkligt mör i min kropp och jag HATAR snö!!!

Jag skall flytta till Mallorca nästa vinter! Nej fy fan fan för snö! Ge mig vår nu!!!!!

Trots gårdagens strapatser på kvällskvisten och dess inverkan på dagens välbefinnande så har dagarna varit bra. Min bil har varit på verkstan, jag har fått en rest färdig, projektmöte, och vänta sa jag att en rest var klar!!! JAG HAR FÅTT EN REST FÄRDIG!!!! Wohoooo!!! :D:D:D:D