Nellezoon

Om man går in i att arbeta med sina gamla rester men huvudet inställt på att läraren bara gnällt lite väl mycket över min ändå rätt hyfsade text, och sen upptäcker att det faktiskt är förvånande att han förstått något av denna totalt förvirrade och stackars elev som skrev detta för ca ett år sedan, så kan man ju åtminstone glädja sig över att eleven (dvs jag :P) verkar ha fått 1 - förmåga att inse att allt jag skriver inte är perfekt, 2 - distans nog att skratta åt min egen text, 3 - förhoppningsvis kunskap att strukturera upp denna text, till idag. För detta är faktiskt roligare än vad jag trott, att bearbeta gamla texter. Det är rent ut sagt kul. Om man lyckas ha distans till den där stackars eleven som satt och slet sitt hår för ett år sedan :P