Nellezoon

Jag kan inte koncentrera mig. Jag är mycket lugnare idag. Egentligen mest för att mitt panikartade tillstånd inte hjälper. Inte det minsta. Jag förlorar ork och fokus och kan inte förklara och då blir det bara värre. Men jag kan trots mitt nuvarande lugn inte göra någonting. Jag kan inte koncentrera mig på någonting annat. Detta är det som upptar hela min värld just nu. Jag tänker inte på någonting annat. Jag kan inte jobba. Jag kan inte plugga. Ingenting går att göra utan att jag till slut hamnar vid datorn för att se om något nytt är skrivet någonstans eller om du kanske är online. Allt går ut på dig just nu. Ingenting annat är meningsfullt. Allt annat är meningslöst. Hela min värld är meningslös utan dig.



Hade attack-känningar idag. Första gången på flera månader. Det förvånar mig inte alls. Men jag har ingen ork att slå tillbaka, så det fick bli den enkla vägen ut. Atarax och sömn. Känner att dem hänger kvar än så länge. Dem sällskapar med klumpen i halsen. Dem skrämmer mig inte ett dugg längre och det är skönt, även om dem fortfarande är lika obehagliga som innan. Men jag vet att dem försvinner. Det finns mycket värre saker som kan krossa mig, men inte dem...

Precis hemkommen efter en sväng hos Jennie på Kulle och sedan Hemse. Skönt att få in andra saker i hjärnan. Det är så lätt att hamna i ett ältande och nergrävande som inte är så positivt. Men jag jobbar på det!
Tror jag skall ta och fokusera om lite med lite syplanering tills mor kommer hem och så får vi se när vi skall bege oss mot stan. Jag, mamma, Lotta och mormor skall nämligen på teater ikväll. Även det en välbehövlig annan input än mina egna skittankar. Det är dagens taktik, in med massa annat och fokusera på det roliga med det hela och allt annat. Tjohej! :P

Oändlig kärlek. Utan dig är det inte värt det. Tack. <3

Gunatt, gunatt ti läitn u stäur kring haile oe land
Dagen jär yvar u nå gar vörr ti dråimars land
Gunatt siv gutt u tack för idag ti di läile vän
jag ynskar at täidn gar fort ti vör möts um igen

För imårgå jär en nöiar dag u ja undrar va han kan gi
Ska de bläi en fäinar dag? De jär ingen sum kan se
Täidn gar fort sum han alltut gär när de gaar imot kväld
Klucku jär slagi u nå rännar ja haim ti mi själv

För imårgå jär en nöiar dag u ja undrar va han kan gi
Ska de bläi en fäinar dag? De jär ingen sum kan se
Men däu kan möit han me ypen famn
Dagen jär yvar u nå gar vörr ti dråimars land.
Dagen jär yvar u nå gar vörr ti dråimars land

Det har varit lite känslomässig berg-o-dalbana för min del de senaste dagarna. Idag har inte varit någon bra dag. Det som stör mig mest med det hela är att jag på något vis inbillat mig att det var slut med det nu. Jag går inte hos terapeuten längre och har ändå mått hyfsat bra en längre tid. Visst det är inga attacker som kommer längre, och knappt ens några känningar av att dem är på väg heller. Det är mer en total stumhet. Ibland kan jag ana anledningen till det men inte alltid. Det är en känsla av att jag inte vill göra någonting. Absolut ingenting. Och jag vill bara vara totalt ifred. Oftast blir jag inte ens nere, utan bara totalt stum. Totalt avtrubbad. Jag må händelsevis se på film eller tv, men oftast utan någon som helst egen input i det hela. Det är liksom blankt. Helt och hållet stumt. Det är dessutom olika hur länge det sitter i. Ibland några timmar, ibland en dag och ibland ännu längre. Det handlar oftast endast om mig själv. Idag är jag lite tveksam till varför det kom. Har mina aningar men man kan inte alltid vara säker. Det värsta är att den aningen jag har skrämmer mig till ännu större tomhet. Man kan säga att jag blir introvärt och avskärmad. Delvis medvetet men även omedvetet.
Väntar just nu bara på att klockan skall bli så pass mycket att jag kan gå och lägga mig.

Nej.

"Den sandbruna pärlan symboliserar motgångar, stunder då livet ter sig som en öken. Men att acceptera svårigheter är ett steg mot att besegra dem.
Ibland upplevs livet som en öken. Man har ingen ork, ingen lust, ingen att tala med. Omvärlden tycks karg, ödslig och fruktlös. Ingen kan helt undvika livets öken, förr eller senare kommer den. Öken är en plats av saknad och längtan efter liv och vatten, den drar livet till sin spets. Vad behöver jag för att leva? Att komma igenom öken är svårt. Men vi kan träna oss i att möta den och att vistas i den. Ökentiden kan hjälpa oss att särskilja det viktiga från det oviktiga.
När vi lämnar öken, svårigheterna, bakom oss upptäcker vi att motgången lärt oss något.  Den ger oss perspektiv. Håll i ökenpärlan och tänk på ditt livs öknar och på hur du kom igenom dem. Vad får dig att mogna? Vad innebär öken för dig?"

Jag äääälskar "Så ska det låta"!! Jag vet att det i vissas ögon gör mig till pensionär, men det hjälper inte, det är bland de bästa programmen som finns! Har alltid sett på det. Det är liksom en perfekt fredagsmyskväll med "Så ska det låta". Så idag var min tv-kväll gjord helt enkelt. "Så ska det låta" och så lite "Solsidan" på det med så var paketet redo! Great!

Har annars fått huvudvärk av våran förbaskade värmepump idag som har pipit hela dagen. Den pajade igår, och när den pajar så sätter den igång och larmar. Och så får man gå ner och trycka på en knapp så att den slutar larma och jobbar litegrann igen. Det är bara det att den larmar ungefär var 5:e var 10:e minut. Och att springa upp och ner, fram och tillbaka till källaren hela morgonen, förmiddagen, dagen, eftermiddagen och kvällen är inte riktigt min bild av en bra spenderad dag. Speciellt inte när man oavsett om man stänger alla dörrar hör det där förbaskade pipandet hela tiden, vilket gör en helt galen!!!! Som tur var så kom det en snubbe och fixade så den slutade larma, fast den funkar inte helt ännu då något skall bytas, men det är varmt i huset igen och vänta.......nej..... jag tror knappt mina öron.........men........inget pip!!!!!!!!!!! :D

Jag har tänkt. Och jag har kommit på en sak. Jag är som lyckligast och mest nöjd med mig själv och mitt liv när jag har haft en produktiv dag. Alltså när jag anser att jag har gjort något. Det behöver inte vara något speciellt egentligen, alltså jag menar det behöver inte vara något extra ordinärt som jag har gjort. Utan vad jag menar är att jag sällan är som mest nöjd med mig själv dem dagar jag slappar och unnar mig något. Utan dem dagar jag är mest nöjd är oftast då jag jobbat eller pluggat hela dagen och har fått energi av det och kommit någon vart. Det kanske låter självklart. Eller så låter det som om jag har för höga krav på mig själv (vilket min terapeut skulle sagt :P). Men jag menar mest att det egentligen borde vara positivt. Om jag skall bli nöjd så får jag bara sätta igång och göra något. Och som sagt, det behöver inte vara något speciellt, jag behöver inte uppfinna en tidsmaskin eller skapa fred på jorden. Det räcker med att jag kom ihåg att åka och lämna boots till en tjej som skall låna dem till tävlingen på lördag, eller att jag faktiskt suttit ner och jobbat med projektet några timmar idag. Min dag har inte varit superproduktiv -  men jag är nöjd så länge jag kan kryssa av något på min to-do-lista :)

Herregudars skymning vad trött jag var igår!!! Kom hem, käkade, satte mig i soffan framför en film och med lite glass och skulle taggar ner, och somnade hela tiden så valde att stänga av filmen efter en timme och inse att det var rätt kört, sov en timme på soffan innan jag gick upp och la mig på riktigt. Kl 20.00!!!!!! På en måndag!!!! Helt stört egentligen. Ännu mer weird att jag sov ända till klockan 9.00 imorse!! Vaknade dock halv sex, men tyckte det var lite väl att gå upp då, så jag halvsov till 9.00 då jag tyckte det var okej att gå upp :P Med timmen på soffan alltså 14 timmars sömn. Ganska gött ändå! :)
Varför så trött? Jo för att jag spenderat de senaste dagarna, och helgens alla timmar med att förbereda ett heldagsseminarium som jag hade igår. Det gick bra! Men de senaste nätterna innehöll inte mycket sömn och i princip 15 timmars arbetsdagar - det sliter lite. Men så är det när man inte sätter igång ordentligt i tid med sitt arbete och inte planerar dagarna ordentligt :P All blame on me.