Bilen lär få stå
På detta sätt kommer min bil att få spendera den mesta av sin tid i vinter. I garaget. Sen snön kom har jag en stor olust till att köra bil. Har inte alls någon lust att bege mig ut på vägarna. Tycker synd om mamma som måste köra hit och dit hela tiden. Jag antar att jag är påverkad sen förra vintern och alla mina bilupplevelser då. Den hemska kvällen jag och mamma körde fast i kviar och jag stod utanför bilen och försökte skotta mig fram genom över en meter med snö i total snöstorm dessutom. Allt jobb man gjorde var förgäves för det blåste och snöade igen lika fort. Jag hade sådan mjölksyra i armarna och nästan ingen känsel i benen, så till slut gav vi upp och ringde grannen som kom med traktorn och hjälpte oss. Jag körde av vägen utan skada två gånger, ena gången med min bil andra med morfars. Jag körde fast i kviar med morfars bil och blev sedan räddad av plogbilen som jag sedan råkade backa in i med en baklucka som inte gick att öppna som resultat. Men det värsta av allt var när jag var fyllechaufför till bekanta och hade kört dem från Eke in till stan utan problem. Men på väg hem från stan fick jag otrolig sladd och åkte rakt in i diket i skogen och voltade och totalkraschade mammas nya jeep. Jag skadade mig inte då heller utöver lättare whipplash skador som jag knappt märker något av. Men jag blev otroligt rädd. Jag ville inte köra bil dem närmaste dagarna och även veckorna efter tyckte jag att det var obehagligt att sitta bredvid och inte ha kontroll. Än idag tycker jag det är läskigt när jag kör min egen lilla bil och det blåser och den kränger till. Den minsta känsla av att förlora kontrollen som jag gjorde i kraschen skrämmer mig. Och även om jag tror att det skulle gå bra att köra, är tanken på att köra fast i snödrivorna eller åka av på grund av halkan något som gör att jag inte gärna ger mig ut på vägen. Jag har inget större behov av att bege mig iväg än så länge så då stannar jag hemma. Så bilen får stå i garaget än så länge.
