Militär-oro
I måndags när jag jobbade fick jag ett sms av Jihed. Sms-et lät ungefär som så: Vi kan inte gifta oss som vi tänkt, jag har blivit kallad till militärtjänst till 15 augusti. Jag fick total panik!! Ni som har läst länge vet att jag för ca ett år sedan hade min sista släng av attacker för panikångest. Dem känslorna bubblade genast upp igen och jag blev helt utom mig. Så fort jag kunde ringde jag upp Jihed. Han hörde ju på en gång vilket tillstånd jag var i och fick i princip spendera hela samtalet med att lugna ned mig.
Turerna med sms och telefonsamtal var den natten en väldans massa fram och tillbaka och även dagen efter. Jag kan dock lugna er med att det nu är ordning på situationen. Folket motsade sig att inkallningen skulle ske så fort som den 15 augusti, så den är nu framskjuten till den 15 oktober.
Redan från början berättade Jihed för mig att om vi gifter oss innan det datumet, så är det ingen fara. En gift man kallas inte in. Detta gick förbi mina tankar första kvällen och jag förstod inte detta helt och hållet förns igår när vi pratade. Så jag skulle helt enkelt ha lugnat ned mig mer från början och lyssnat ordentligt på vad Jihed sa så hade jag sluppit otroligt mycket oro.
Vi är helt enkelt nu tillbaka på ruta 1 med bröllopet som planerat den 8 september och så hoppas vi på att inga ändringar hinner ske innan dess så att det som dem har sagt gäller. Nämligen att har vi gift oss innan så kommer han inte att kallas in.
Jag har helt enkelt fått påminna mig om en av mina tatueringars innebörd i dessa dagar: Man kan alltid välja hur man ser saker och ting, positivt eller negativt, välj positivt. Tänk positivt!
Jihed och jag har lite av ett talesätt, It will be good. Och hittills har dem problem vi haft löst sig och jag är övertygad om att vi kommer att lösa dem problem som kommer upp i framtiden också.
Turerna med sms och telefonsamtal var den natten en väldans massa fram och tillbaka och även dagen efter. Jag kan dock lugna er med att det nu är ordning på situationen. Folket motsade sig att inkallningen skulle ske så fort som den 15 augusti, så den är nu framskjuten till den 15 oktober.
Redan från början berättade Jihed för mig att om vi gifter oss innan det datumet, så är det ingen fara. En gift man kallas inte in. Detta gick förbi mina tankar första kvällen och jag förstod inte detta helt och hållet förns igår när vi pratade. Så jag skulle helt enkelt ha lugnat ned mig mer från början och lyssnat ordentligt på vad Jihed sa så hade jag sluppit otroligt mycket oro.
Vi är helt enkelt nu tillbaka på ruta 1 med bröllopet som planerat den 8 september och så hoppas vi på att inga ändringar hinner ske innan dess så att det som dem har sagt gäller. Nämligen att har vi gift oss innan så kommer han inte att kallas in.
Jag har helt enkelt fått påminna mig om en av mina tatueringars innebörd i dessa dagar: Man kan alltid välja hur man ser saker och ting, positivt eller negativt, välj positivt. Tänk positivt!
Jihed och jag har lite av ett talesätt, It will be good. Och hittills har dem problem vi haft löst sig och jag är övertygad om att vi kommer att lösa dem problem som kommer upp i framtiden också.
Kommentarer
Trackback
