Nellezoon

Jag har fått en förfrågan från en vän och läsare om ett blogginlägg om första gången jag och Jihed träffades, samt en liten utläggning av mina tankar kring att gå ganska fort fram. Och jag tänkte helt enkelt skriva ett blogginlägg om detta.

Jag och Jihed träffades den 28 augusti 2010. Jag, min bästa vän Elli och hennes fästman Björn var på en veckas charterresa i Tunisien. Vi hade kommit till Tunisien två dagar innan, torsdagen den 26 augusti. På lördagskvällen den 28 augusti hade vi bestämt oss för att gå in till Kantaoui ”centrum” för middag. I Tunisien och speciellt i Kantaoui är säljare och servitörer som dem är på dem flesta turist-ställen. De vill att man köper något eller äter något hos just dem. I Kantaoui centrum ligger en fontän, med restauranger och affärer runt omkring. Den första restaurangen på vänster sida är Sultana. Vi hade precis kommit in på ”området” och stod och läste vid menyn för Sultana när en kille kom fram och började prata med oss och försökte få oss att äta på just den restaurangen. Utan att egentligen bry oss speciellt mycket om vad han sa så bestämde vi oss för att restaurangen såg bra ut och fick ett bord i utkanten av uteserveringen. Killen var Jihed. Under middagen skämtade och pratade Jihed en hel del med oss. Fontänen spelar vid vissa tider och Jihed propsade på att jag skulle följa med honom från bordet till fontänen för att ta kort. Jag gjorde så. Jag tog kort på fontänen och Jihed fick även en halvförskräckt engelsman att ta kort på oss. Den första bilden av oss tillsammans. Innan vi gick tillbaka till bordet och till Elli och Björn, frågade Jihed om inte jag ville ses när han hade slutat jobbet senare den kvällen. Jag svarade lite undgående att vi fick se. Kvällen fortsatte med efterätt och sen var det dags för oss att återgå till hotellet. När vi var på väg att gå stoppade Jihed mig och frågade igen om vi kunde ses senare, jag sa återigen att vi fick se, men gick med på att byta nummer. Det slutade med att vi sågs senare samma kväll :)





På söndagen morgonen därefter åkte jag, Elli och Björn på en guidetur till södra Tunisien och kom tillbaka på måndagen. Under dessa två dagar vi var borta från Kantaoui messades vi och dem resterande dagarna i Tunisien träffades vi varje kväll. Sista kvällen slutade Jihed sent och vi skulle lämna hotellet redan vid halv tre på morgonen. Vi hann ses i ungefär en timme, och den kvällen sa vi båda I love you till varandra. Sedan den första kvällen vi träffades har vi haft kontakt varenda dag.

Nå mina tankar kring att gå fort fram. Ja jag kan inte göra annat än att tala för min egen del. För mig var det helt enkelt så att han fick mig att falla totalt för honom redan efter bara några dagar. Jag åkte tillbaka själv till Tunisien efter bara två veckor i Sverige och spenderade två veckor med Jihed. Dessa två veckor var dem som gjorde mig säker på att detta var den man jag vill vara med. Alla dem känslor som hade väckts under vår första tid tillsammans blev bekräftade och förstärkta. Efter det kom det jobbiga, att vara ifrån honom under en period jag inte visste hur lång den skulle bli. Av olika omständigheter, bland annat revolutionen, så blev perioden ca fyra månader. Under dessa månader pratade vi mycket om en gemensam framtid. Som jag nämnt så hördes vi varje dag, ibland via sms, ibland telefon och ibland msn. Våran utgångspunkt för ett förhållande var kanske inte ideal. Jag bor i Sverige och han i Tunisien, det är inte bara olika länder, det är olika kontinenter. Under det senaste halvåret har det löst sig på det viset att jag varit här i Tunisien då jag studerat på distans. Redan innan jag kom hit den tredje gången så hade vi pratat om giftermål, rättare sagt hade vi pratat om att vi ville gifta oss. Den första tanken för mig var självklart att jag ville spendera mitt liv med denna man. Det är därför man gifter sig, för att man vill dela livet med denna person, hela livet, svårigheter och det goda. Jag skall inte förneka att det för oss ligger något i det faktum att det blir lättare för oss att försöka få ett liv tillsammans om vi är gifta. Men detta är inte anledningen till giftermålet. Vi gifter oss för att vi älskar varandra. Varför ha så bråttom då och gifta sig efter bara ett år? Ja varför inte? Jag älskar honom och han älskar mig. Jag vill spendera mitt liv med denna man och han med mig. Jag vill gifta mig och han likaså. Vi vill gifta oss med varandra och skall nu göra så den 8 september.

Jag vet att folk omkring mig har reagerat på att det har gått fort. Jag har levt utan något seriöst förhållande överhuvudtaget i hela mitt liv och så endast ett år efter att jag träffat en kille så skall jag gifta mig med denna. Ja för min del är det så enkelt att jag inte har haft ett behov av att en lista på killar jag har gått igenom innan jag hittat rätt. Jag kan inte säga att jag väntat på den rätta, eller jo det kanske jag kan. Jag har inte velat satsa på en kille utan att verkligen känna och tro på att det kunde bli något långvarigt. Detta har inneburit att jag innan jag träffade Jihed inte har satsat alls. Kalla mig gammalmodig eller vad ni vill, men jag tror på att spendera ditt liv med en man. Jag dömer ingen annan för hur dem har levt eller lever i sina relationer, alla har olika behov och olika önskemål för hur dem vill leva sitt liv.

Jag gifter mig med den man jag älskar och den man jag vill spendera resten av mitt liv med av just dem två enkla anledningarna, och jag tror inte att våran relation blir bättre av att vi väntar. Jag vill gifta mig med honom nu och han med mig och då gör vi det.

När det gäller att gå fort fram, så tror jag också att det i många fall är så att vi vill vara helt säkra på att detta verkligen är rätt. Att leva tillsammans som pojkvän och flickvän i flera år tror inte jag gör att man blir mer säker på sin relation. Sedan vet jag inte riktigt varför många idag anser att det är ett större steg att gifta sig än att skaffa barn. Detta faktum är något jag tänkt en del på. För mig skulle jag aldrig skaffa barn om jag inte var i en stabil relation, där jag är säker på att jag kan försörja och ta väl hand om barnet. Ansvaret att sätta ett barn till världen är livslångt. Att gifta sig likaså. Att gifta sig är dock ett gemensamt ansvar mot varandra. Ett barn har inget ansvar mot dig, du har ansvar för ditt barn och dess välmående. Jihed tror på att gifta sig innan man skaffar barn, och jag håller med. Vi är inte i den positionen i våra liv för barn ännu. Men vi vill båda ha barn.

Jag tror helt enkelt att olika människor har olika tidsaspekter för olika saker i sina liv. I vissa fall tar det längre tid att veta säkert att det är rätt. För andra går det snabbare. Vissa väljer fel först för att sedan välja rätt. Andra väljer inte alls först för att göra sitt första val till sitt rätta. Det går olika fort för olika människor i olika relationer att ta steg i sina relationer.

Nu känns det som om jag har tömt ut ganska mycket i detta ämne, och Jenny jag hoppas jag har besvarat din fråga! :)