Hijab, gemenskap och ramadan
Den 26 maj 2011
När man utför salat måste man som kvinna bära täckande klädsel, dvs bland annat slöja. Fem gånger om dagen måste jag alltså ta på mig slöjan under bön. Rent praktiskt blir min tanke då att det verkar aningens omständigt att ta på och ta av slöjan, visst det är inte någon speciellt större ansträngning, men ändå. I flertalet av dem bloggar jag läser så är det muslimska konvertiter som har burit slöja efter dem konverterat men som nu valt att ta av sig slöjan. Dem ger sällan konkreta anledningar utan säger att dem inte är starka nog för att bära slöjan. Jag är inte alls dömande, för mig är dem fullkomligt fullständiga muslimer även utan slöjan. Men jag är nyfiken på vad det är som gör att dem väljer att ta av sig slöjan. Eftersom jag läser deras bloggar och därmed har en liten insyn i deras liv så vet jag att det inte är för att dem är svaga i tron, eller för att dem tvekar på att deras val att konvertera är rätt. Detta gör att jag kan tro att det inneburit svårigheter för dem i vardagen. Och som en person som har i åtanke att bli muslim och känner en dragning till att ta på mig slöjan så blir jag väldigt nyfiken på hur mottagningarna har varit för dem med slöjan på.
Sitter och ser på Aljezeera English där man rapporterar om ett serbiskt militärt överhuvud som blivit gripet efter flera års sökande. Han skall nu ställas inför rätta för bland annat en massaker på 7.500 muslimer. Jag vet inte vem denna man är, jag kan inte påstå att jag känner igen hans namn. Men när jag läste att ett av hans brott var en massaker på 7.500 muslimer så kände jag genast en behörighet. Det var en överraskande känsla. Jag är inte muslim. Jag umgås med muslimer och min blivande man är muslim. Och trots dagens oftast totalt snedvridna syn på muslimer som våldsamma och krigshärjande så är det ett fredligt folk vars religion fördömer våld. Oavsett vilken folkgrupp som blir utsatt för en massaker så är det självklart en tragedi. Men när det gäller människor som blir massakerade baserat på deras religiösa övertygelse så är det hemskt. Och det kändes faktiskt som det var ett brott mot mitt folk, mot människor jag har en gemenskap med.
Jag har nu i princip lärt mig hela Al-Fatiha, öppnings suran i Koranen, muntligt på arabiska. Jag känner dock att jag behöver jobba på att inse betydelsen av det jag säger och inte bara se det som en muntlig ramsa med stavelser. Jag känner en starkare och starkare dragning till att konvertera. Jag är dock fullständigt övertygad om att jag inte skall göra det valet förrän jag läst klart Koranen. Jag skall beställa Koranens budskap på svenska, det är en modernare översättning än den pocketversionen jag har, och har inte för avsikt att vara en korrekt bokstavlig översättning utan har för avsikt att översätta budskapet som Koranen förmedlar. Jag vill ha båda. Men nu känner jag att det kanske är enklare för mig att läsa denna som kanske gör att jag inte behöver fastna på formuleringar och engelska ord som jag inte förstår.
Jag sa för någon dag sedan till Jihed att jag vill fira Ramadan i år. Det vill säga fasta. Den muslimska fastan innebär att när solen är uppe så undviker man mat och vatten och andra förbjudna varor såsom cigaretter och alkohol. Det som kan innebära problem för mig är att jag under Ramadan jobbar, samt att jag kan ha en svårighet med att inte dricka vatten. Jag är inte övertygad till 100% att jag skall fasta, men det finns i mina tankar och ligger för övervägande.
