Nellezoon

Jag försöker att varje dag läsa ett kapitel i Koranens budskap. Det blir ibland inte av tyvärr. Oftast av den anledningen att när jag väl sätter mig är jag alldeles för trött och får svårt att koncentrera mig och förstå budskapet. Jag måste läsa om verserna flera gånger och då tycker jag att det är bättre att låta bli och läsa en annan gång. Ikväll har jag läst kapitel åtta (Al-Anfal) och skall även läsa kapitel nio (At-Tawbah). Jag läser Koranens budskap först och främst för att lära mig om Islam och vad Koranen egentligen lär ut. Hur ofta har inte vi som västerlänningar proppats med olika syner och påståenden om Koranen utan att egentligen själva ha en uppfattning. Sen är det givetvis så att jag vill lära mig om den religion min man tillhör. Men för min del ligger den största delen i att jag ju som ni kanske har förstått överväger en konvertering till Islam. Jag skall ärligt medge att jag tvekat i att dela med mig för mycket om mina tankar och hur jag resonerar. Inte så mycket för att jag är rädd för vad folk skall tycka. Utan snarare för att jag är medveten om att jag med min nuvarande okunskap och i vissa fall rätt korkade funderingar kan trampa folk på tårna. Men när jag var i Tunisien och läste mindre delar av Koranen dagligen och även hade ett mer direkt möte med muslimer och Islam dagligen så skrev jag ned en del av mina funderingar. Nu har jag tänkt på att jag skulle publicera dessa här. Och som sagt så är detta helt och hållet mina egna funderingar, det är inga lärdomar från vise eller något jag kan styrka på något sätt. Det är personliga betraktelser över delar av den muslimska tron. Personliga betraktelser likt alla inlägg i min blogg. I min blogg skriver jag om det som angår mig i mitt liv. Detta är en stor del. Jag kommer även att börja skriva mer om mina dagliga funderingar kring det jag läser och vardagliga företeelser jag klurar på. Så håll tillgodo med mina allra första nedskrivna tankar från i våras.

Skrivet 24 maj 2011 Souviva, Tunisien

Det ger mig en ro som jag inte har upplevt förut. En stillhet som är uppfyllande och en närhet till Gud.

Det är ett konsekvent troende som har vackra obligatoriska påbud som är ett måste men ett måste för ditt bästa.

Det jag hittills har läst och lärt mig överensstämmer med min syn, det är självklara och tydliga svar som jag finner på mina frågor.

Hijab är något som är en stor fråga för mig. Jag attraheras av hijaben. Tyvärr av dess utseende, vilket inte är meningen. Men givetvis med anledningen till varför muslimska kvinnor bär den. Jag har än inte kommit till den delen i den heliga Koranen som avhandlar kvinnans klädsel. Men vad jag hittills vet eller har förstått är att både män och kvinnor har klädedräkter som är dem föreskrivna, alltså inte bara kvinnorna.
Den muslimska kvinnan är en respektabel kvinna, därför skall hon dölja sina behag som gör att män ser på henne utan respekt. Det är för kvinnans skull hon påbjuds en skyddande klädsel. Hennes behag är till endast för hennes man. Dem gånger jag har på helt eget bevåg tagit den sjal jag har här i lägenheten och på ett tafatt sätt virat den runt mitt huvud och min barm och fäst den så har jag känt en otrolig trygghet. För det första vet jag att dem människor jag möter kommer att se mig som muslim. Som muslim är det vad du alltid är först och främst, muslim med en dyrkan för Gud främst. Människor kan döma mitt utseende likväl såsom jag ser ut idag och om jag bär hijab, men det är inte på samma sätt. Som kvinna boende i ett västerländskt land som Sverige kommer jag eventuellt att stöta på problem bärandes hijab. På Gotland har jag inte sett någon kvinna bärande hijab. Och jag är övertygad om att jag kommer bli mött av många blickar och kommentarer bakom min rygg.
Huruvida det faktiskt kommer att få betydelse för mig när det gäller jobb vet jag inte. Jag skulle vilja hoppas att det inte kommer att ha någon betydelse om jag bär hijab eller ej, men jag är samtidigt medveten om att jag inte kan ha den säkerheten i Sverige trots religionsfriheten. Jihed säger att om jag blir muslim kommer det innebära stora skillnader i mitt liv, om hijaben är en av dem saker han menar vet jag inte. Varken hans mor eller systrar bär hijab. I dem bloggar jag läser och dem kvinnor jag stött på som är muslimer eller har konverterat på internet så bär inte alla hijab. Dem skriver om att dem är i en tid av svaghet eller att dem inte är tillräckligt starka just nu för att bära hijab. Det får mig att undra hur svårt det är, och varför dem upplever sig i behov att vara starka för att bära hijab. För min egen del känner jag just för tillfället en dragningskraft till att bära hijab. Jag är inte muslim och bär därför inte hijab. Jag har dock fått en insyn i en klädkod som jag kommer att börja anamma alltmer även i Sverige. Nämligen att jag inte måste ha urringade överdelar eller jättetight åtsittande underdelar. Att göra sig snygg och representabel kan man göra på olika sätt.
Om jag skulle konvertera och bli muslim, så är hijaben inte det första jag skulle ta på mig. Jag skulle fokusera på andra saker som salat och min vardag. Jag är medveten om att jag har mycket att lära mig, hijaben skulle komma som en belöning när jag är redo.
Så ser jag på det idag den 24 maj 2011.