Oden is free to fly!
En rest avbetad!
Igår började jag jobba på en av dem rester som jag har från utbildningen. Och idag skickade jag in en omarbetad version. Nu hoppas jag bara den blir godkänd denna gång. :)
Är riktigt stolt över att jag äntligen gjort det!! Känns toppen verkligen!!
Nästa vecka skall jag ta tag i den andra resten. Sen är det en tenta som jag skall tenta av med mina studenter i vår, och sen är det uppsatsen. Men uppsatsen blir det nog till att jobba på under sommaren. Men jag är jäkligt stolt faktiskt!! Jag kan!! Det går bra nu kompis det går bra nu!!
Just nu är det glädje och lättnad som strålar genom kroppen! Men igår... ja jisses ändå.. vet inte var jag skall börja.. Min kropp är så fruktansvärt mör idag så ni anar inte. Jag kan knappt gå. Jag har så ont! Ont i ben och armar men framförallt i ryggen. Igår när vi var på väg hem från projektmötet, sisådär vid nio så var det ju snöstorm på lilla rara Gotland. Vi tog det jäkligt lugnt på vägen och allt gick bra tills vi kom fram till den allra sista biten på kviar (den spikraka långa föredetta grusvägen som leder hem till oss). Den sista biten var nämligen full av midjehöga drivor. Och även om vi har en fyrhjuldriven jeep så klarar den inte allt. Så när vi väl insett att vi inte skulle kunna ta oss igenom dem drivorna så var det bara för mig att försöka traska mig igenom drivorna mitt i snöstormen, för att hämta snöskyfflar så vi kunde försöka skotta oss fram. Och bara det att gå hem och tillbaka till bilen genom snön i den jävla snöstormen var hur jobbigt som helst. Sen väl framme vid bilen var det bara att börja skotta. Jag skottade och skottade och skottade. Förlorade känseln i benen och skottade. Och skottade. Fick mjölksyra i armarna. Och skottade. Och skottade. Vi kom ungefär halvvägs hem innan vi på något vis hamnade i diket. Rejält ner i diket dessutom. Så vi kom inte upp. Så efter rejält kämpande i över en timma ute i snöstormen fick vi tillslut ringa på grannen så han fick komma med traktorn och dra upp oss. Jag som då hade förlorat känseln nedanför midjan och inte kunde lyfta min vänsterarm gick då hem. Mamma backade bilen till skogen ställde bilen där, då det fortfarande inte skulle gå att ta sig igenom drivorna, och fick åka traktor hem. Någon gång runt tolvtiden började känseln komma tillbaka. Och jag låg i sängen fullt påbylsad med dubbla yllefiltar och frös som tusan. Idag är jag jäkligt mör i min kropp och jag HATAR snö!!!
Jag skall flytta till Mallorca nästa vinter! Nej fy fan fan för snö! Ge mig vår nu!!!!!
Trots gårdagens strapatser på kvällskvisten och dess inverkan på dagens välbefinnande så har dagarna varit bra. Min bil har varit på verkstan, jag har fått en rest färdig, projektmöte, och vänta sa jag att en rest var klar!!! JAG HAR FÅTT EN REST FÄRDIG!!!! Wohoooo!!! :D:D:D:D
Stolt
Känner mig lite överväldigad över att mitt liv kommer börja gå tillbaka i gamla takter. Detta år har varit ett ganska lugnt år för mig. Alltså från sommaren tills nu. Jag har varit tvungen att ta det lugnt för jag har bokstavligen inte kunnat göra fler saker än det jag gjort. När folk frågat vad jag gör utöver mitt deltidsjobb brukar jag lite skämtsamt svara att jag filosoferar om livet. Och visst det är sant. För min terapi handlar mycket om att ändra min syn på mitt liv och på mig själv. Men just det faktum att jag inte klarar av att göra fler saker än en sak om dagen utan att få panik är inte något jag nämner. Jag har klarat av att ha flera bollar i luften förut, men den senaste tiden har min förmåga till multitasking varit lika med noll. Och nu denna vår, kommer den behöva komma tillbaka till sitt vanliga jag. Och som sagt är jag lite överväldigad över det, men på något kosntigt vis ändå förväntansfull. Ser fram emot att ha saker att göra, att ta mig igenom det, och att vara nöjd med det jag gör!! Eller nej inte nöjd, inte tillfreds, utan stolt, jag vill vara STOLT över mig själv!
Ett gott skratt
Rester
Dagens schema: RESTER!!
Idag skall det betas av rester som jag har på FMA. Jag skall börja med en tenta där jag har både instruktionerna, själva tentan jag skrivit och betyget och motivationen till varför det skall kompletteras.
Så får vi se hur det går :)
Motivation!
Jag blev så motiverad så jag jobbade i ett par timmar och skrev ett första utkast till en utställningstext om Ada inför sommaren, den behöver dock bearbetas en hel del!! :P
Sen skrev jag med Pamela på msn och blev ännu mer motiverad, denna gång till att sticka! Så nu jävlar skall stickorna åka fram och kreativiteten flöda!!
Allt känns lätt som en dans! - I'm unstoppable!!!!!!!!!!!
från mormorspoäng till dikesbesök
Vi gjorde nämligen den stora Mormor-dagen. Vi började med Ellis mormor och bosse och gjorde ett besök på hemse för en fika och en pratstund. Sen begav vi oss till stan och fortsatte med min mormor som vi åkte och handlade på ICA Maxi med. Jäklar vad vi fyllde på våra mormors-poäng där!! :)
Sen blev det lite mat på Lilla Elefanten innan vi svängde förbi tofta på vägen hem. Och gjorde oss iordning och begav oss återigen mot stan för att göra Visby lite osäkrare. Vi klev in på Munken, tog oss en titt och insåg att jahaja, det är helgen innan löning ja.. lite tomt var det. Men det kom igång riktigt bra där sen och lagom med folk och jag hade ju som sagt lovely sällskap!!
Söndagen var lite segare, vi var mest hemma. Jag fick något som nog skulle kunna liknas vid en attack. Fast det var mer som något underliggande bubbel. Jag tog en tablett och fick lite frossa och halvsov medan elli försökte hålla en diskussion med mig.. :P Sen efter lite sjukdomsfunderingar så lämnade elli mig på måndagsmorgonen och jag sov mig frisk till idag..
Idag blev det besök hos terapeuten som gick bra. Sen lite inhandling av nutrilett som jag känner att jag behöver ge mig på igen, mest för min egen ork och mitt egete välmående. För jag skiter fullständigt i folks åsikter om mitt utseende!! Jag är snygg!! Så det så!!
Dock kanske inte världens bästa bilförare då jag inte riktigt lyckades bromsa när sopbilen stannade framför mig så jag lyckades glida ner lite i diket istället, men med hjälp av sopgubben och två andra snälla karlar tog jag mig snabbt upp på banan igen. :P
En fredag på ön
Sen åkte vi hem och gav djuren mat innan vi begav hos till Hemse och bjöd in oss själva på middag och Let's Dance tittande hemma hos Jennie. Mycket trevligt!!!
(det skall föreställa Jennie och Elli där nånstans i mörkret)
Ingenting
Okej. Jag har inget roligt att skriva. Men jag skriver ändå. Så det får bli ett sånt där vad jag skall göra diag inlägg. Jag skall: hoppa i duschen alldeles strax, städa mitt rum litegrann, åka in till stan, luncha med lina och emma, fika med US, hem ge djuren mat, iväg på kören. Yes there you have it. En massa saker men ändå ingenting :P
the shit
Middag i Väte
Har precis gjort mig iordning då man är bjuden på middag i Väte idag minsann. I förra veckan sprang jag på Ulrika och Inger från min gamla klass på skolan och då jag skulle möta upp Lina för en fika då så hängde brudarna på och vi hade jättetrevligt som man alltid har med dessa damer. Så vi beslöt oss för en middag ikväll hemma hos Inger i Väte. Så det skall bli supermysigt!!
Börjar bli lite ordning i mitt strukturerande btw. Men behöver införskaffa lite pärmar imorgon när vi ändå skall in till stan. Men shit, om det blir struktur på arbetet så jag faktiskt kommer igång då måste jag ju faktiskt arbeta oxå, jobbigt! :P
Life Support
.
Look, I find some of what you teach suspect
Because I'm used to relying on intellect
But I try to open up to what I don't know
.
No other road
No other way
No day but today
.
Kreativiteten
Detta är baksidan. Sladden och noterna fortsätter runt höften och in i den högra fickan på magen. Och på vänster ärm står det *PLAY*IT*LOUD* vertikalt. Som sagt var. Jag är riktigt nöjd!
Det är alltså ritat med textil pennor. Allt är ritat på frihand direkt på tröjan förutom lurarna, som jag skissat först på papper, som jag sen klippt ut och lagt på tyget och ritat runt så jag hade konturerna. :D
Struktur i vardagen
Så just nu är planen att strukturera fram till lunch, då jag skall luncha med lovely Lina på Ringduvan. :)
Sherlock Holmes
Helg
Jahaja, denna helg blev kortare än väntat. Lite snopet kanske men allt blir inte som man tänkt sig. Funkar det inte så funkar det inte, svårare än så är det inte. Och ärlighet är ju det som vara längst trots allt. Men livet går ju vidare och man är ju en erfarenhet rikare.
Ikväll blir det nog mest tid framför datorn. Imorn blir det nog lite jobb istället. Och kanske lite mer seriösare blogginlägg :P
Hemma hos mor
Idag har jag städat. Inte så mycket som jag skulle. Men en del. Jag hatar att städa. Det är det absolut värsta jag vet!! Vissa tycker illa om att tvätta, vissa tycker illa om att diska, men jag säger då det, att dem sakerna är ingeting jämfört med hur otroligt plågsamt och förskräckligt tråkigt jag tycker det är att städa!! Fy fan för det!! Jag kan inte ens uppskatta det när det är klart. Visst det är fint shore, men det väger inte upp själva städandet, nej usch!!
Börjar bli nervös inför helgen! Oj oj! :)
Jag är kär!!
I'm in love med Jaktvägen 6!!
Den är ju såååå sjukt snygg!! Så perfekt stor för mig! Och det som gör att den ligger ännu mer i topp är att den ligger på samma gård som Ellis lägenhet! Fatta hur lovely och underbart det skulle ha varit!! Vad är väl en bal på slottet.. alldeles...alldeles...underbar!!
Ja jo men drömma kan man ju göra. Shore den är inte dyr, men var i H*vete skall jag få dem pengarna ifrån?? Jag har inge jobb så jag skulle inte få någe lån. Och om jag lyckades skrapa ihop ett lån så skulle jag i alla fall inte kunna betala kontantinsatsen. Och om jag av någon outgrundlig anledning skulle lyckas med det så kan jag inte sitta med en hyra på 3500:- (plus lån) när jag som sagt var inte har något jobb... nej usch o fy.
Men så underbart det hade varit! jag hade kunnat tänka mig att gifta mig med den! Och leva lyckliga i alla alla mina dagar!
Amanda Nelson Johansson - Konservator?
Började dagen hos terapeuten. Och vi skall börja minska våra möten så dem är lite mer sällan. Känns bra. Jag har mått bra den senaste tiden och känner att jag börjar klara mig mer och mer på egen hand. Jag har mina verktyg och vet hur jag kan jobba mig ur olika situationer. Därmed inte sagt att jag klarar allt. Men en hel del. Det roliga är att vi för två möten sen tog upp hur vi skulle fortsätta. Vi hade då träffats tio gånger. Då kände jag genast att jag inte skulle klara mig själv. Jag fick nästan panik av tanken att inte gå till terapeuten mer. Men nu känns det mycket bättre. Visst jag vill fortfarande inte stå helt själv. Men jag är mer trygg i att jag klarar mig bättre och bättre.
Sen stack jag till skolan och har skickat en massa mail. Till chefen så jag har lite koll på vad jag skall ta upp med studenterna imorgon när jag har Arkitekturstuga för sista gången. Till både studentvägledare och programansvarig på Göteborgs universitet angående Konservatorsprogrammet med inriktning på Måleri. Det är det jag kan tänka mig att vidareutbilda mig till, Målerikonservator. Men då programmet är på 3 år och jag bara har 2 år kvar med fulla csn-medel och egentligen borde ha läst en del liknande kurser på FMA så mailade jag dem och kollade läget lite, så nu väntar jag på svar :) Och så till min handledare på praktiken på Nationalmuseum. Skulle vilja ha lite vitsord från dem om jag skall börja söka jobb i höst. Och annars med så jag kan bevisa att jag varit där :)
Sen lunchade jag med Malin E som jag gick i samma klass som på gymnasiet. Riktigt trevligt. Det var ett år sen sist vi träffades så vi hade lite catch up to do. Och vem vet kanske hamnar vi i Gbg båda två om ett tag. Vi får väl se hur det utvecklar sig med livet :)
Nu skall jag sätta mig och förbereda morgondagen. See ya!
Uppe med tuppen
I alla fall så var jag och mor inne istan idag på projekt möte på museet. Sen lånade vi upp hälften av biblioteket som referens material. Och så blev det lunch och fika på Donners Café hos Melinda med Lina. Riktigt trevligt! Pratar med Elli i telen nu. Mamma kom ner imorse och hade fått teleräkning och ja.. det råkade vara liiite dyrt till just det mobilnummer som råkar gå till Elli, hoppsan! :P
Mormor 79 år
Vår
Septum
Den skall rengöras oxå :P
Nyår
Vi började eftermiddagen med en promenad på vid Norrviken, på hemvägen gick vi på isen. Vi var väldigt tveksamma där i början men det gick ju fina fisken!
Som sagt, vi och alla djuren :)
Oj oj oj!!
Man måste ju hålla vad man lovar
Utgång på Juldagen:
Var ju i Sthlm innan jul oxå:
Vi fastnade på stationen i Sollentuna när vi var på väg hem till Belinda och fira hennes födelsedag
lite suddigt kanske :P
En michelin-gubbe på Gråbo:
En välimpregnerad raukan beredd på äventyr!
Julgranen på jobbet :P :
Skall lägga upp lite mer bilder från senaste sthlms-besöket later.. :)
Lyssna på texten!
Vadå yrkesångest?
Pratade med Karin på msn idag. Saknar Karin! Vi hade en bra tid där på Volontärgatan :) Vi pratade om det här med att ha en utbildning men inte kunna göra något med den. Jag har spenderat 3 år och en jäkla massa studiemedel på att utbilda mig. Och för vad?? För att jag skall kunna gå arbetslös utan en chans till jobb inom mitt område? Och det gör ju att jag börjar ifrågasätta varför jag pluggat det jag har pluggat överhuvudtaget. Varför? Visst jag tycker det är kul. Shore. Men det är inte ens så att jag har en titel. Det jag är finns liksom inte. Visst behov av mina kunskaper finns men det är inte samma sak. Och vadå kunskaper, vad fan kan jag? Det är mestadels så jag känner, att ju mer jag funderar och vrider och vänder ju mer inser jag att jag inte kan. Ju mer inser jag att det finns saker som jag behöver lära mig. Självklart har en del fastnat i huvudet under utbildingen. Men det känns mer som om det gått in i ett öra och när tentan är avklarad och nästa kurs påbörjad så har det gått ut genom det andra örat igen. Suck! På det viset tycker jag om mitt nuvarande jobb. Jag får repitition av det jag läst, och får dessutom lite erfarenhet som jag tror är väldigt bra att ha. Visst jag kan tycka mitt jobb är pest och pina emellanåt, men det är mestadels pga dem krav jag själv sätter upp för mig själv. Det är JAG som har för höga krav. Inte studenterna. Och inte mina kollegor. Utan jag. Och då är det ju bara jag som kan riva ner dem. Jag måste ju alltid utgå från mig själv. Och jag kan omöjligt ha allting från en kurs jag gick för 3 år sen i huvudet, så då får jag förbereda mig lite och i vissa fall erkänna att detta kan jag inte. Och det är inget fel med det. Men jag måste inse det. Jag måste erkänna det för mig själv först. Sen kan jag gå vidare med det.
Jag har lite halvt panik inför hösten. Inför vad som kommer hända. Vad jag skall göra. Hur jag skall kunna överleva. Jag vill som sagt till Sthlm. Men konkurrensen är tuff just nu när det gäller jobb och lägenheter. Och det är klart att det skrämmer en aning. Jag hade dödat för att få mig en egen lägenhet, men jag kommer ju aldrig få lån utan något jobb. Och jag får ju inget jobb om jag inte kan bo nånstans. Ond cirkel det där..
Å andra sidan så löser det sig. Det gör det alltid. Jag skall jobba sommaren ut, spara pengar och sen se till att börja söka jobb ordentligt. Och söka allt. Vad som helst. Jag måste få ordning på mitt liv!
Reaktion
Sen kom jag hem och in i huset och mötte mamma som när hon fått syn på min piercing bara började skratta och skratta och skratta. Säkert i fem minuter (med lite pauser). Sen blev hon seriös, men direkt hon fick syn på piercingen igen började hon skratta. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka den reaktionen. Var kanske inte riktigt den jag väntat mig. Hade mer väntat mig något muttrande om att det såg förskräckligt ut, men istället så börjar hon bara skratta. Ja det var en spännande reaktion :D ha ha ha ha ha
Hem
Vi sitter och pratar drömmar och framtiden. Nice med lite talk. Funkar alltid att ha talks med elli :) Calzone!
Piercad!
Det gjorde inte så ont heller. Jag tyckte ju att det gjorde något så in i h*vete ont när jag piercade läppen 2006. Då hade jag inte förberett mig på att det skulle göra så ont och därmed gjorde det hur ont som helst och jag blev nästintill svimfärdig. Idag var jag beredd på en nära döden upplevelse med smärta och var så jäkla nervös!! Det roligaste är att jag blir så sjukt kissnödig när jag blir nervös så bara det var jobbbigt att koncentrera sig på :P I alla fall så gjorde det i slutänden inte så fruktansvärt ont. Det var till och med något jag kunde stå ut med. Och man I'm nöjd!!!!
Min älskade kusin!
Igår ringde min kusin. Kristian. Från Indien. Jag skrev ett brev till honom för typ en månad sen och han hade fått det och ringde upp mig. Jag blev så otroligt glad så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Det betydde verkligen hur mycket som helst. Vet itne hur jag skall förklara.. Men det är alltid tufft när någon man verkligen bryr sig om är långt borta. Men jag vet att han alltid finns där för mig och vice versa. Jag älskar honom och saknar honom!! Och det gjorde verkligen min dag och min vecka att få prata med honom <3