Nellezoon

Idag har jag minsann hunnit med mycket! Hade bokat en träff med underbara Elli istan vid elva. Så upp redan vid nio och iväg redan vid tio. På vägen in till stan så roade sig min mobil med att idiota sig och batteriet dog. Jag hann dock ringa Lovie-dovie och väcka honom för att skicka mig lite info. Ett av mina mål i stan var nämligen Skatteverket där jag skulle lämna in ansökan om äktenskapscertifikat och hämta ut personbevis. Och jag behövde lite uppgifter från Jihed till ansökan om äktenskapscertifikat.
Väl inne i stan fick jag ladda mobilen lite på bibblan för att få tag på Elli så vi kunde stråla samman. Vi begav oss sedan till Skatteverket och utförde min ärenden innan det var dags för lunch på Elit och glass på hamnen.







Jag har snott bilderna från Ellis feja :P Hoppas det är ok Elli? ;)
Vi njöt rejält av solen och glassen!

Eftersom min mobil ett tag levt sitt egna lilla liv och batteri-ikonen fortsätter ladda även efter man dragit ur laddaren ur telefonen, bland annat. Så jag gick in på Expert och frågade om dem inte kunde göra något och efter att jag tömt telen från min musik och bilder skall jag in igen så får dem prova med en uppdatering av mjukvara.
Men på vägen upp till Öster, så ringde min telefon. Det var min kusin. Min kusin Kristian, från Indien!! Jättekul och prata lite med honom och höra hur det är med honom! :)

När Elli och jag skildes åt då hon skulle iväg på jobbet så begav jag mig till Komvux där jag hade ett möte med en av planerarna för att planera min distansutbildning till undersköterska. Det ni! Jag skall läsa på 50% och på distans, men kan beta av det snabbare om jag vill, och börjar i slutet av augusti. Känns kanon. Arbetsmarknaden på denna ö gör ju att man måste bredda sig, så vi kör på det! :) Tänkte försöka jobba samtidigt skall tilläggas, vilket är anledningen till att jag inte pluggar 100%, och för att jag inte vill ha mer lån.

Jag har även hunnit med att ha en lång och mysig pratstund med Idahoe och ätit jordgubbar med glass hos mormor där jag även sov en stund på soffan.



Har förresten hittat min favvo-kofta! En korallfärgad tunn och enkel kofta jag köpte förra våren, som jag sedan juli förra året inte har hittat. Jag hittade den i en papperskasse i mitt rum nu när jag kom hem. Det är bra när man får städryck!! (Färgen på bilden är ju lite missvisande, men det är lampan i hallen's fel)

Nu skall jag nog ta och slänga mig framför en film. Godnatt

Har nu landat hemma på Hallvards, i Hablingbo, på Gotland, i Sverige. Känns mer surrealistiskt än jag trodde det skulle göra. Känns lite ovant rent ut av. Men det blir nog bra efter lite städning :P
Resan har gått bra, eller resorna kanske jag skall säga. Tunnelbanan i Paris är ju inte det roligaste stället att befinna sig på och att besöka fyra flygplatser på ett dygn står inte riktigt med på min topp tio lista heller, men jag skall inte klaga det funkade bra. Båtresan var lagom kul, fick min beskärda del av puckade turister och skolklasser, inte så kul när man rest i mer än ett dygn men men.
Passade på att besöka mormor i Visby dock och det gav en guldkant på resans slut. Sötmormor! Picasso har oxå välkomnat mig fint ;)
Sen jag kom hem har jag försökt mig på aningens organiserande i mitt rum, som jag tydligen lämnat som vanligt, det vill säga ostädat! :P Dessutom klippt sönder ett par gamla jeans jag aldrig använde, som nu har blivit ett par jeansshorts som kommer bli perfekta att jobba på brännan på benen med!
Min sommar skall nämligen bestå av att jobba på min kropp: bränna huden och bränna fett. Samt att jobba för att tjäna pengar, detta är mina prioriteringar nu i lite mer än två månader. Fattar ni: det är lite mer än två månader tills jag gifter mig...WWWEEIII!!!!
Jag saknar honom som fan! Skitjobbigt är det!! Jag skall visserligen medge att det är enklare än förut, då jag vet att jag snart skall tillbaka, samt att jag har ganska mycket att göra nu under tiden. Och att när jag åker tillbaka är det för att bli hans fru ;) Älskade underbara karl!!



Btw måste ni ju få se på mattan jag köpte i Kairouan :) Fin va! Efter lite städning skall den in i mitt rum.

Jag skrev precis en att-göra-lista inför bröllopet. Börjar inse att det snart bara är tre månader kvar tills jag skall stå brud!! Helt galet!! Och då jag är lite av ett kontrollfreak, även om jag oftast döljer det väl :P, så kände jag att jag behövde samla vad som behöver göras innan bröllopet. Listan blev inte så lång och inte så stressande som jag hade förfarat. Jag måste fixa alla papper från svenska myndigheter nu under sommaren. Och innan jag åker härifrån skulle jag vilja reservera en bokning och ett prisförslag på lokal och mat för kvällen den 8:e.

Det är nu bara två dagar kvar tills min älskade mamma kommer hit!! Och en av dem saker vi skall göra är att kolla på klänningar. Jag vill ju nämligen helst hyra en klänning här. Vi är inte den ekonomiska situationen att köpa en klänning som jag sedan aldrig kommer att använda igen. Igår slog det mig dock att jag inte egentligen behöver ha en sådan fancy-smancy klänning. Så jag tänkte faktiskt kolla runt lite på nätet efter enkla, vita, långa klänningar. Med rätt detaljer blir det smasching! ;)

Jag skulle kolla på resa ner för kära Elli för någon vecka sedan, och då visade det sig att priserna på flyget för den veckan bröllopet står hade höjts en del. Det gör ju det hela lite oroligt i in kontrollerande hjärna, som vill att det skall vara enkelt för mina nära och kära att ta sig till Tunisien när dem väl har bestämt sig för att åka. Det oroar mig dessutom en ganska bra del att jag bara fått två definitiva positiva svar, dock INTE från någon av min familj. Eller egentligen är det ju så att jag inte behöver oroa mig för det, men jag vill att det skall vara enkelt och tydligt för dem och för mig. Och om det nu kommer att strula med flyget så blir det ju inte riktigt så. Men vi får se helt enkelt. Jag skall se till att få en bokning på hotellrum till dem definitiva positiva svar som jag lovat innan jag åker hem i alla fall. Om flyget strular för min del är det inte så stort problem, jag kan ju bara åka så som jag gjort nu, via Paris, eller eventuellt via London. Det är i alla fall ingen idé att oroa sig, vi får se helt enkelt. Inshallah löser sig allt till det bästa!

Jag har fått en förfrågan från en vän och läsare om ett blogginlägg om första gången jag och Jihed träffades, samt en liten utläggning av mina tankar kring att gå ganska fort fram. Och jag tänkte helt enkelt skriva ett blogginlägg om detta.

Jag och Jihed träffades den 28 augusti 2010. Jag, min bästa vän Elli och hennes fästman Björn var på en veckas charterresa i Tunisien. Vi hade kommit till Tunisien två dagar innan, torsdagen den 26 augusti. På lördagskvällen den 28 augusti hade vi bestämt oss för att gå in till Kantaoui ”centrum” för middag. I Tunisien och speciellt i Kantaoui är säljare och servitörer som dem är på dem flesta turist-ställen. De vill att man köper något eller äter något hos just dem. I Kantaoui centrum ligger en fontän, med restauranger och affärer runt omkring. Den första restaurangen på vänster sida är Sultana. Vi hade precis kommit in på ”området” och stod och läste vid menyn för Sultana när en kille kom fram och började prata med oss och försökte få oss att äta på just den restaurangen. Utan att egentligen bry oss speciellt mycket om vad han sa så bestämde vi oss för att restaurangen såg bra ut och fick ett bord i utkanten av uteserveringen. Killen var Jihed. Under middagen skämtade och pratade Jihed en hel del med oss. Fontänen spelar vid vissa tider och Jihed propsade på att jag skulle följa med honom från bordet till fontänen för att ta kort. Jag gjorde så. Jag tog kort på fontänen och Jihed fick även en halvförskräckt engelsman att ta kort på oss. Den första bilden av oss tillsammans. Innan vi gick tillbaka till bordet och till Elli och Björn, frågade Jihed om inte jag ville ses när han hade slutat jobbet senare den kvällen. Jag svarade lite undgående att vi fick se. Kvällen fortsatte med efterätt och sen var det dags för oss att återgå till hotellet. När vi var på väg att gå stoppade Jihed mig och frågade igen om vi kunde ses senare, jag sa återigen att vi fick se, men gick med på att byta nummer. Det slutade med att vi sågs senare samma kväll :)





På söndagen morgonen därefter åkte jag, Elli och Björn på en guidetur till södra Tunisien och kom tillbaka på måndagen. Under dessa två dagar vi var borta från Kantaoui messades vi och dem resterande dagarna i Tunisien träffades vi varje kväll. Sista kvällen slutade Jihed sent och vi skulle lämna hotellet redan vid halv tre på morgonen. Vi hann ses i ungefär en timme, och den kvällen sa vi båda I love you till varandra. Sedan den första kvällen vi träffades har vi haft kontakt varenda dag.

Nå mina tankar kring att gå fort fram. Ja jag kan inte göra annat än att tala för min egen del. För mig var det helt enkelt så att han fick mig att falla totalt för honom redan efter bara några dagar. Jag åkte tillbaka själv till Tunisien efter bara två veckor i Sverige och spenderade två veckor med Jihed. Dessa två veckor var dem som gjorde mig säker på att detta var den man jag vill vara med. Alla dem känslor som hade väckts under vår första tid tillsammans blev bekräftade och förstärkta. Efter det kom det jobbiga, att vara ifrån honom under en period jag inte visste hur lång den skulle bli. Av olika omständigheter, bland annat revolutionen, så blev perioden ca fyra månader. Under dessa månader pratade vi mycket om en gemensam framtid. Som jag nämnt så hördes vi varje dag, ibland via sms, ibland telefon och ibland msn. Våran utgångspunkt för ett förhållande var kanske inte ideal. Jag bor i Sverige och han i Tunisien, det är inte bara olika länder, det är olika kontinenter. Under det senaste halvåret har det löst sig på det viset att jag varit här i Tunisien då jag studerat på distans. Redan innan jag kom hit den tredje gången så hade vi pratat om giftermål, rättare sagt hade vi pratat om att vi ville gifta oss. Den första tanken för mig var självklart att jag ville spendera mitt liv med denna man. Det är därför man gifter sig, för att man vill dela livet med denna person, hela livet, svårigheter och det goda. Jag skall inte förneka att det för oss ligger något i det faktum att det blir lättare för oss att försöka få ett liv tillsammans om vi är gifta. Men detta är inte anledningen till giftermålet. Vi gifter oss för att vi älskar varandra. Varför ha så bråttom då och gifta sig efter bara ett år? Ja varför inte? Jag älskar honom och han älskar mig. Jag vill spendera mitt liv med denna man och han med mig. Jag vill gifta mig och han likaså. Vi vill gifta oss med varandra och skall nu göra så den 8 september.

Jag vet att folk omkring mig har reagerat på att det har gått fort. Jag har levt utan något seriöst förhållande överhuvudtaget i hela mitt liv och så endast ett år efter att jag träffat en kille så skall jag gifta mig med denna. Ja för min del är det så enkelt att jag inte har haft ett behov av att en lista på killar jag har gått igenom innan jag hittat rätt. Jag kan inte säga att jag väntat på den rätta, eller jo det kanske jag kan. Jag har inte velat satsa på en kille utan att verkligen känna och tro på att det kunde bli något långvarigt. Detta har inneburit att jag innan jag träffade Jihed inte har satsat alls. Kalla mig gammalmodig eller vad ni vill, men jag tror på att spendera ditt liv med en man. Jag dömer ingen annan för hur dem har levt eller lever i sina relationer, alla har olika behov och olika önskemål för hur dem vill leva sitt liv.

Jag gifter mig med den man jag älskar och den man jag vill spendera resten av mitt liv med av just dem två enkla anledningarna, och jag tror inte att våran relation blir bättre av att vi väntar. Jag vill gifta mig med honom nu och han med mig och då gör vi det.

När det gäller att gå fort fram, så tror jag också att det i många fall är så att vi vill vara helt säkra på att detta verkligen är rätt. Att leva tillsammans som pojkvän och flickvän i flera år tror inte jag gör att man blir mer säker på sin relation. Sedan vet jag inte riktigt varför många idag anser att det är ett större steg att gifta sig än att skaffa barn. Detta faktum är något jag tänkt en del på. För mig skulle jag aldrig skaffa barn om jag inte var i en stabil relation, där jag är säker på att jag kan försörja och ta väl hand om barnet. Ansvaret att sätta ett barn till världen är livslångt. Att gifta sig likaså. Att gifta sig är dock ett gemensamt ansvar mot varandra. Ett barn har inget ansvar mot dig, du har ansvar för ditt barn och dess välmående. Jihed tror på att gifta sig innan man skaffar barn, och jag håller med. Vi är inte i den positionen i våra liv för barn ännu. Men vi vill båda ha barn.

Jag tror helt enkelt att olika människor har olika tidsaspekter för olika saker i sina liv. I vissa fall tar det längre tid att veta säkert att det är rätt. För andra går det snabbare. Vissa väljer fel först för att sedan välja rätt. Andra väljer inte alls först för att göra sitt första val till sitt rätta. Det går olika fort för olika människor i olika relationer att ta steg i sina relationer.

Nu känns det som om jag har tömt ut ganska mycket i detta ämne, och Jenny jag hoppas jag har besvarat din fråga! :)

Idag har jag äntligen tvättat! Kan låta banalt, men när man har haft byggnadsarbetare utanför fönstret i ex antal veckor och inte kan hänga ut tvätt då det är fasaden dem har jobbat med så är det skönt när dem äntligen är klara med våran del. Dem är dock inte helt klara med lägenheten ovanför oss och bankar lite då och då, men inte samma dunsar och total hörselförstörelse som det varit tidigare.

Jag har dock haft lite mer huvudvärk än jag brukar ha, och nu har jag kommit på varför. Vet inte om jag har talat om detta , men min kära underbara pojkvän Jihed satte sig för ett bra tag sedan i soffan, just precis där jag just då lagt mina glasögon. Med andra ord så satte han sig på mina glasögon så dem gick sönder. Och då jag inte alls känner mig bekväm eller särskilt nöjd med linserna så har jag gått utan både glasögon och linser ett bra tag nu. Detta är inte så farligt, jag ser aningens sämre, mer sämre i mörker och vid solnedgången. Nu börjar det dock bli värre och värre, nu börjar det bli jobbigt att läsa och sitta vid datorn. Så jag pluggar i kortare men oftare omgångar. Måste köpa nya när jag kommer hem. Ja så detta är nog anledningen till att jag har huvudvärk lite mer än vanligt.

Börjar bli lite trött på uppkopplingen här på Terassen. Sitter just nu och skriver blogginlägget i word då uppkopplingen inte funkar. Och jag som inte ens hade speciellt mycket att göra idag. Men det är nästan värre när man bara har en liten sak att kolla eller i mitt fall några små saker, och så funkar det inte. Jag skulle ju bara…

Börjar inse mer och mer för var dag som går att jag snart skall åka hem. Det är otroligt dubbelt. Jag vill verkligen inte åka ifrån Jihed. Har vant mig vid att bo och leva med honom och trivs som tusan med det. Och nu kommer jag inte göra det längre. Dem två månaderna som jag kommer vara hemma i Sverige under sommaren kan jag stå ut med, vad som är värre är hur det blir efter bröllopet. Allt handlar om hur det ser ut på jobbfronten för oss båda. Jag skall försöka med allt jag bara kan att få jobb på ön till hösten, heltid. Jihed håller på och undersöker möjligheten att få jobba med en vän till hans mamma som vad jag förstår har hand om delar till flygplan. Det verkar gå vägen. Så båda försöker på bästa sätt att få jobb och någorlunda bra jobb. Vi får se hur det går för oss och beroende på det så vet vi inte hur lång tid vi får spendera ifrån varandra.

Insåg häromdan när jag köpte mattan att jag inte har den blekaste hur jag skall få med den hem. Den är nämligen ganska tung, eller rättare sagt rejält tung. Och jag som nästan oroade mig för att jag skulle få med allt annat hem. Men i värsta fall får jag lämna mattan och ta den med hem vid bröllopet istället. Jag har köpt en tunisisk matta! Den skapade lite köpångest först men nu är jag glad att jag köpte den. Det tråkiga är att den ju är så bra inpackad att jag inte vill bryta den förpackningen bara för att se på den, men jag vill se på den inte bara på dem svarta plastsäckarna som omger den. Ja ja..

Wohoo nu funkar internet!!!