Igår var en omvälvande dag. Vi steg upp tidigt för att åka och hämta bilen vid tio och sen bar det av mot Kairouan. Bara bilresan dit var spännande. Jag var mycket lugnare i den tunisiska trafiken denna gång, men ungefär halvvägs så blev vi omdirigerade från vägen rakt ut i åkern, och fick sedan följa åkervägar runt för att komma tillbaka ut på huvudvägen en bit bort. Anledningen kan man undra över, det vi kunde se var en rökpelare med svart rök som steg och där dem stängt av låg det en fabrik. Vår första tanke var att det var en brand i fabriken och kunde då inte riktigt förstå varför dem stängt av vägen såsom dem gjort. Speciellt när det var avstängt på precis samma sätt när vi åkte hem igen. Vi fick senare veta via en kompis, att det var en däckfabrik och att man hade haft däck liggande utanför vid vägen. Och då det var väldigt varmt igår (24-30 c) så hade däcken börjat brinna och brann alltså fortfarande när vi åkte hem. Det var dock ganska spännande med lite off-road driving även om bilen inte riktigt var anpassad för det :P

Väl framme höll vi först och främst på att bli kokade inne i bilen, då det tydligen var 5 grader varmare i Kairouan än hemma i Sousse, vilket tydligen är vanligt. Vi parkerade vid muren till den gamla medinan och gick in och kollade, det var väldigt dött. I Kairouan finns världens största moské, så vi gick runt denna och kollade. När vi kom runt på andra sidan kom en man och visade oss ingången och sa att vi var välkomna in för en titt. Vi besökte Kairouan och moskén när vi var på guidetur, jag, elli och björn, den första gången jag var här. Då fick vi veta att vi som icke muslimer inte fick gå in i moskén och att den bara var öppen vid böntider. Detta stämde alltså inte. Jag var som icke muslim varmt välkommen in i moskén. Jag skulle dock har varit tvungen att betala ett entre-pris om jag inte hade varit respektive och blivande fru till Jihed. Väl inne i moskén var det helt underbart. Så vackert och så hänförande. Jag blir alltid hänförd när jag besöker kyrkor eller religiösa byggnader, men dimensionerna i denna moské gav känslan en ytterligare nivå. Bara titta!

Vi blev sedan visade in i en liten trapp som ledde upp till taket på ett hus bredvid moskén som gav en jättefin utsikt över hela staden. Vi blev också visade in i en mattaffär där vi blev bjudna på te och makrous, blev välvisade både bröllopskläder och mattor och där jag (lite väl överhastat) köpte en matta!!! Jag fotade den tyvärr inte innan den blev väl inslagen och nu vill jag inte öppna förpackningen. Jag hoppas att jag kan få med mig den hem på flyget, då den väger en hel del. Men annars får jag ta den vid bröllopet.

Vi åkte sedan tillbaka hem och sov! Helt slut efter resan och värmen. På kvällen åkte vi hem till svärmor och hälsade på innan vi åkte hem igen, jag lagade linssoppa och vi återigen sov gott.

Igår fick jag en attack. En ångestattack. För er som läst bloggen ett tag vet ni att jag under våren 2009 fick min första panikångestattack. Den våren och sommaren jobbade jag med dem och gick i terapi ett bra tag. Nu var det riktigt länge sedan jag hade en attack sist. Jag kan ha fått känningar att en mindre attack kunde komma men inget mer. Igår fick jag en attack. Dock inte så fysisk som dem varit tidigare. Denna gången var det bara ren ångest. Min hjärna körde igång med dömande och klandrande tankar. Jag fick sådan ångest att jag fick en rejäl gråt-attack, men tackar Gud för att den inte blev mer fysisk. Jag kan inte vara mer tacksam för Jihed och hans reaktion när den kom. För honom kom det ju out of the blue. Han vet om mina tidigare attacker och problemen jag hade den våren. Men det har inte hänt sedan vi träffades. Han stöttade mig och pratade och lugnade mig. Det tog mig tyvärr ett ganska bra tag att lugna ner mig och inse att det inte var så farligt, men efteråt var jag så oerhört tacksam och är fortfarande för att han var där för mig. Anledningen till attacken spelar inte så stor roll. Inte längre. Och det var inte ens någonting speciellt, vilket det sällan är. Självklart hade jag inte fått en attack utan någon anledning, men det viktiga jag fortfarande måste jobba på är att sluta döma och klandra mig själv hela tiden. Jag måste fortfarande jobba på att ha tillit till mig själv och mina val. Jag kan inte vara perfekt. Ingen är perfekt. Och alla gör vi misstag och fel ibland. Men det är OKEJ. Det är inte hela världen. Man lär sig av sina misstag. Nu i efterhand kan jag till och med tycka att det hela blivit till en positiv erfarenhet. Jag lärde mig något igår. Eller rättare sagt så lärde jag mig flera saker om mig själv och min omvärld. Lärdomar är bra!

Sitter på terassen och har försökt leta efter saker till uppsatsen, går sådär. Men jag har hittat en del som jag kan skriva lite med ett par dagar framöver. Efter jag "studerat" klart så har jag övergått till att söka info om Islam. Idag gick jag in på islamiskaforbundet.se och kollade runt lite, hittade bönetider för svenska städer och dessutom en länk till koranensbudskap.se där man kan läsa och ladda ner samtliga delar av koranens budskap på svenska. Så det är vad jag gör nu. :)

Om exakt en vecka kommer mamma!! Skall bli superkul att hon kommer så jag får visa henne allt härnere, och framförallt att hon skall få träffa Jihed!!! Jag är så glad för det!!!

Imorgon skall jag och Jihed på utflykt, vi skall hämta bilen vid tio och sen bär det av till Kairouan. Vi var där på våran guidetur när jag var här första gången, men det var ett jättesnabbt stopp där vi såg utsidan på moskén i princip och inget mer. Vi skall åka runt och helt enkelt se vad vi kan hitta på :)

Jag vet att det varit dåligt med bloggande på senaste tiden. Ber om ursäkt för det, men det lär bli likadant ett tag framöver med. Thats the way it is :)

Jag fick en kommentar på mitt inlägg ”Islam” som jag hittills har valt att inte kommentera. Detta först på grund av att jag inte gillade tonen i kommentaren och att jag inte vill kommentera anonyma kommentarer. Detta inlägg skall inte ses som en kommentar på denna kommentar. Men den fick mig att börja fundera och medge att om jag skriver om mig själv och det som sker i mitt liv så är detta en stor del just nu. Frågan i kommentaren var om jag skulle bli muslim. Och om Jihed ansträngde sig till samma grad för att lära sig om min kultur och min bakgrund. Jag vill först poängtera att mitt intresse för islam är på mitt initiativ inte Jiheds. Men samtidigt funderar jag på hur skulle min omvärld reagera om jag blev muslim? Många skulle tro att det var på grund av Jihed. Och troligtvis att jag ”fallit offer” för det muslimska kvinnoförtryck som arabiska kulturer utövar. Right? Att många skulle tro att det var på grund av Jihed kan jag förstå. Skulle jag bli muslim nu, relativt snart efter att ha träffat en muslimsk man och spenderat nästan ett halvår med honom i hans muslimska hemland Tunisien, så förstår jag den reaktionen. Var man då bör ha i åtanke är att ingen muslim kan tvinga en annan människa till att anta islam, det är inte något som Allah anser är en bra väg. Vad en muslim kan göra är att visa en icke muslim vad islam är och vad det innebär att vara muslim. En muslim kan lägga fram de sanningar som han/hon själv tror på och visa hörnstenarna av islam. Därefter kan en muslim inte göra mer, det är alltid upp till den som icke är muslim att göra sitt val att tro eller att inte tro på det som lagts fram för henne/honom. När det gäller mig och Jihed har det inte gått till på detta sätt. Ända sedan gymnasiet har jag varit troende. Jag tror på Gud. Jag ber dagligen. Jag har även sedan gymnasiet varit intresserad av islam, av vad det innebär att vara muslim och vad som egentligen skiljer sig åt från att vara kristen. När jag studerade litteraturvetenskap i Stockholm köpte jag en bok som heter Profetens folk som beskriver islam och dem som följer islam. Denna bok har jag läst i perioder, till och från, och faktiskt ännu inte läst klart. Jag köpte för några år sedan en bok som jämför Bibeln med Koranen och samtidigt köpte jag en svensk pocket översättning av Koranen. Jag har inte slutfört min läsning av Koranen, varken den svenska översättningen som jag köpt för flera år sedan, eller den engelska översättning jag köpte för ca en månad sen här i Tunisien. Redan innan jag träffade Jihed och innan jag levde i Tunisien var jag alltså intresserad av islam och sökte kunskap om denna religion. När jag då träffar och lever med en muslimsk man, vore jag väl ganska dum och jag inte passade på att försöka lära mig så mycket jag kan om islam, när jag har ett så otroligt givande tillfälle. Vad jag kan säga för tillfället om min egen tro är att den inte är kristen. Jag valde för två år sedan att ingå den kristna gemenskapen genom att döpa mig i Svenska kyrkan. Jag tror på Gud och den kristna tron är den som jag alltid har haft närmast mig, och vars traditioner jag har vuxit upp med i mitt liv i Sverige. Därmed kände jag då att jag ville vara en del av en gemenskap som delade min övertygelse samt vars värderingar var lika mina. Det senaste året har jag dock insett att jag har gjort ett felaktigt val. En av de viktigaste stöttepelarna i den kristna tron är tron på treenigheten och det faktum att Jesus är Guds son. Treenigheten har jag aldrig riktigt fått grepp om. Att Jesus är Guds son tror jag helt enkelt inte på. Jag tror att Jesus var sänd av Gud som en profet och som hans budbärare åt folket, ja det göra jag, men jag tror inte att han är Guds son. Att då erkänna mig som kristen är falskt. Därmed ändrar jag mitt erkännande till att jag inte är kristen. Det betyder dock inte att jag nu, härmed erkänner att jag är muslim. Vad jag uttrycker är något som jag vetat inom mig själv under en lång tid. Jag är troende och kommer så förbli, formen för denna tro är än så länge min privata. Om jag väljer att följa islam kommer det vara på grund av att jag anser islam vara den rätta tron. Det sätt som jag ser på Gud. Och det sätt som jag anser att man skall se på Gud. Det kommer inte vara på grund av att min blivande man är muslim och att han har övertygat mig. Ingen utom jag kan göra det valet. Som troende kan jag inte vara falsk i min tro när jag är medveten om den rätta vägen. Vad jag nu är medveten om är att den rätta vägen för mig inte är kristendomen.  Utöver detta är jag inte klar i min övertygelse så att jag kan erkänna mig tillhöra någon annan religion. Jag tror på Gud.

Det har gått lång tid sedan sist. Jag vet. Det har absolut inte varit av någon annan anledning än att jag inte haft tillgång till internet. Så enkelt och banalt. Livet har gått sin gilla gång och dagarna har inte skiljt sig så mycket åt. Samtidigt har det skett underbara saker. Jihed har blivit farbror (igen) till en yttepytte liten tjen, Aartises. Vi var och besökte henne och mamma Houda igår när dem kom hem från sjukhuset. Så underbart liten och söt!!!

Jag har skapat en liten studiehörna för mig själv. Insåg att det inte är optimalt att studera i sängen eller soffan hela tiden. Pluggar mycket bättre vid bord, så nu har jag fixat ett och en läslampa dessutom. Det har faktiskt ökat mitt pluggande och lusten till det, vilket känns skönt. Det kan ju alltid hjälpa att det är uppsatsen jag jobbar på nu och det är alltid roligare med ämnen man valt själv :P

Jag har tagit reda på vilken Koranvers som står på halssmycket jag fick av Jihed i födelsedagspresent. Nämligen den vers som Muhammad (salla lahu alehi wa salem) sagt var den viktigaste i Koranen:

”Gud – det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala (för någon) inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad (människor) kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.” Koranen 2:255

Jag vet att jag varit borta länge, det har inte varit någon uttänkt bloggpaus eller så, jag har bara inte haft tillgång till internet. Så nu får ni lite kaka på kaka i redan skrivna inlägg. Enjoy

Sitter för tillfället och skriver på min uppsats. Alltså min uppsats i konstvetenskapen. Det sista som skall göras i denna kurs. Inser att ju mer man gör saker, ju bättre blir man. Processen med att skriva C-uppsatsen i kulturvård har lärt mig väldigt mycket. Bland annat att det är bättre att bara skriva och att sen ändra än att sitta och krysta och inte skriva något alls.

Inatt hade vi ombytta roller. Jihed somnade vid 23! Jag satt och pluggade och såg att han blundade men han påstod att han bara skulle vila ögonen, en minut senare snarkade han :) Jag fortsatte plugga och sen tittade jag på 10 000 BC som gick på tv. Så vid 01-01.30 stängde jag av tv:n och somnade. Även denna morgon har vi haft ombytta roller. Jag sov till typ 10, medan Jihed var uppe redan vid typ 4-5-tiden. Nu sover han dock igen :P Och jag pluggar. Tror jag skall väcka honom om en liten stund och tvinga ner honom på en liten promenad vid stranden, det är fint väder idag.