Nellezoon

Igår fick jag en attack. En ångestattack. För er som läst bloggen ett tag vet ni att jag under våren 2009 fick min första panikångestattack. Den våren och sommaren jobbade jag med dem och gick i terapi ett bra tag. Nu var det riktigt länge sedan jag hade en attack sist. Jag kan ha fått känningar att en mindre attack kunde komma men inget mer. Igår fick jag en attack. Dock inte så fysisk som dem varit tidigare. Denna gången var det bara ren ångest. Min hjärna körde igång med dömande och klandrande tankar. Jag fick sådan ångest att jag fick en rejäl gråt-attack, men tackar Gud för att den inte blev mer fysisk. Jag kan inte vara mer tacksam för Jihed och hans reaktion när den kom. För honom kom det ju out of the blue. Han vet om mina tidigare attacker och problemen jag hade den våren. Men det har inte hänt sedan vi träffades. Han stöttade mig och pratade och lugnade mig. Det tog mig tyvärr ett ganska bra tag att lugna ner mig och inse att det inte var så farligt, men efteråt var jag så oerhört tacksam och är fortfarande för att han var där för mig. Anledningen till attacken spelar inte så stor roll. Inte längre. Och det var inte ens någonting speciellt, vilket det sällan är. Självklart hade jag inte fått en attack utan någon anledning, men det viktiga jag fortfarande måste jobba på är att sluta döma och klandra mig själv hela tiden. Jag måste fortfarande jobba på att ha tillit till mig själv och mina val. Jag kan inte vara perfekt. Ingen är perfekt. Och alla gör vi misstag och fel ibland. Men det är OKEJ. Det är inte hela världen. Man lär sig av sina misstag. Nu i efterhand kan jag till och med tycka att det hela blivit till en positiv erfarenhet. Jag lärde mig något igår. Eller rättare sagt så lärde jag mig flera saker om mig själv och min omvärld. Lärdomar är bra!