Nellezoon

Loppisen har gått bra idag! Vi har haft mer folk än vi förväntat oss och trots att vi har priser som är mycket lägre än underkant har vi fått in lite pengar. Vi kör på imorgon oxå och jag tänkte jag skulle kolla igenom mina porslinslådor tills dess för att se om jag kan få med något därifrån.

Jag var dock tvungen att lägga mig och vila en timma innan jobbet i eftermiddags. Har slitit som ett djur med allt fixande före loppisen med kassar hit och dit och iordnings-ställande. Men det är underligt, för jag kan vara helt slut när jag är på väg till jobbet, verkligen känna att jag inte har någon som helst lust. Men så när jag väl varit där en timme eller liknande, så går det hur bra som helst. Jag får nästan energi av det där ställer ibland, känns bra! Hoppas bara jag kan få vara kvar och få en del timmar i höst också! Inshallah!

Imorgon är dagen precis likdan som idag. Först är det loppis och sen jobb på kvällen. På söndag däremot hade jag planerat in en sovdag. Vilket jag behöver. "Syster" Anna kommer komma förbi vilket är kanon för jag behöver lite hjälp med en speciell grej från henne ;)

Nu skall jag ta och ringa Jihed och sen skall jag läsa några till sidor ur Bönehandboken. Har inte alls full förståelse för hur bönen går till. Olika sätt vid olika tider och utförs på arabiska och en del av delarna har jag koll på, men skall försöka få lite bättre koll helt enkelt.

Bloggtips!!



Jag är en sökare. Det är flertalet människor som sagt det till mig. Idag har jag sökt mig till en ny blogg som jag härefter kommer följa så troget. Det är Jag <3 -  Vilket är Anna-Maria som bloggar bakom tangenterna. Hittade hennes blogg när jag snurrade runt på lite andra muslimska bloggar och vips så hamnade jag på hennes.
Jag har redan kommenterat hennes blogg och skrivit att jag gillar den rejält, men framförallt så känner jag att jag funnit en syster, om inte ännu i tro så i mänsklighet (som hon själv formulerade det).
Så jag tipsar er verkligen att läsa denna blogg!!! Bra skribent med bra blandning på vardagliga och funderar-inlägg. Läs!

Jag läser många muslimska bloggar just nu. Jag gillar att läsa om och av människor med samma syn på livet och i vissa fall om deras historier som kan likna min. Jag känner dessutom att många av deras inlägg hjälper mig på olika sätt, dels att förstå och söka svar eller att hitta vidare till andra svar. Sen är det alltid intressant att läsa om andra människor syn på livet och deras historier. Me like!!

Jag har ju den senaste veckan publicerat en del av dem funderingar jag skrev ner om delar av Islam när jag var i Tunisien i våras. Jag skrev även att jag skulle försöka komma med en uppdatering kring mina funderingar nu.

Idag
Jag försöker läsa Koranen varje dag. Det är inte alltid det blir av. Mestadels för att jag vill vara koncentrerad och få full förståelse när jag läser och därför väljer att inte läsa när jag är för trött och inte kan koncentrera mig. Ramadan närmar sig med stormsteg. Nu är det en vecka kvar. Det är med blandade känslor jag försöker komma på hur jag skall lägga upp mina dagar. Jag oroar mig inte för att jag inte kommer att klara av det. Kanske är det att ha för höga förväntningar på sig själv. Det jag oroar mig lite för är ifall jag skall börja det nya jobbet och då jobba dygnspass . Men vi får se helt enkelt. Sen påminner jag mig ofta om att det är ju ingen vanlig fasta. Det är inte så att jag undviker mat och dryck bar för ros skull. Ramadan är ju så otroligt mycket större än bara fastan från föda. Traditionellt läser man hela Koranen under Ramadan. Detta skall även jag försöka med. Nu har jag läst delar hittills. Dessa kommer jag läsa om och sen även läsa resterande delar.
Hijaben eller slöjan är inte en del jag funderar så mycket på längre. Inte i samma utsträckning som dem funderingar jag skrev i Tunisien. Jag är fortfarande attraherad av hijaben och dess innebörd dock.
Jag råkade nämna på våran senaste släktmiddag att jag funderade på att gå ur Svenska Kyrkan. Jag fick en ordentligt sträng blick av mormor kan jag meddela. Min kära mormor som blev så glad när jag valde att döpa mig för ca två år sedan. Nu kommer hon med en del spydiga kommentarer. Senast hade hon kommenterat till mamma huruvida min bröllopsklänning skulle dölja hela min kropp och bara ha nät för ansiktet. Hade jag varit närvarande kunde jag upplysa henne om att så inte är fallet. Mamma valde att inte ens ge sig in i diskussionen med henne. Min far har ju redan tydligt visat sin åsikt genom att för flera månader sedan frågat med spydig röst om jag inte tagit på mig burka, blivit fastkedjad vid spisen och blivit könsstympad ännu. När det gäller mormor är jag rätt så säker på att hon är lite rädd och ovan vid tanken på en muslim i familjen och att hon nog ändå har en del fördomar. Fördomar är framförallt det min far har. Men jag tror mest det handlar om okunskap. Min dragning till Islam har sin grund i flera saker. Jag har varit tydlig med att jag vill ha så pass full kunskap om så mycket som möjligt innan jag konverterar om så blir fallet.
I samma veva som jag skrev mina tidigare funderingar skrev jag ned en del punkter i ett dokument jag döpte till Varför Muslim. Följande punkter som redan blivit publicerade stod då högst i dokumentet: 

Det ger mig en ro som jag inte har upplevt förut. En stillhet som är uppfyllande och en närhet till Gud.
Det är ett konsekvent troende som har vackra obligatoriska påbud som är ett måste men ett måste för ditt bästa.
Det jag hittills har läst och lärt mig överensstämmer med min syn, det är självklara och tydliga svar som jag finner på mina frågor.

Dessa punkter gäller fortfarande. Jag har fortfarande funderingar som kommer och går och flertalet företeelser och delar av Islam som jag inte känner till och långt ifrån har full förståelse kring. Men dag för dag lär jag mig mer och mer.

Jag kan bli skrämd av mina näras reaktioner och förutfattade meningar. Inte för att jag själv är rädd för att hamna i det fokkuset. Det är inte alls det som skrämmer mig. Utan för att det är åsikter och tankar jag inte hade den absolut blekaste aning om att dem hyste. Hunden må vara människan bästa vän, dess största fiende är okunskap!

Idag den 27 maj 2011 har jag tagit på mig slöja för andra gången. Jag är ännu inte muslim. Men jag vill känna hur det känns. Och som jag skrivit tidigare känner jag mig trygg i slöjan. Visst jag bär den bara hemma, och på förmiddagarna när Jihed sover. Så det är en stund för mig själv. Så det är inte så att jag går ut i slöjan, vilket gör att jag kan ju omöjligt veta om jag skulle känna samma sak bland folk, för jag är inte bland folk just nu. Men på något sätt så blir jag innesluten i ett lugn och en värdighet. En värdighet där ett av dem attribut som jag alltid sett som mitt vackraste döljs. Mitt hår har alltid varit my pride and joy. Vackert tjockt glänsande. Det har även varit det jag ändrat mest under min livstid när det gäller mitt utseende. Jag har färgat och klippt och fixat och stylat och allt möjligt. Att ta på mig slöjan ger mig ett lugn. Att läsa och diskutera slöjan ger mig en insikt i hur otroligt mycket tid och fokus folk lägger på sitt utseende. Jag är medveten om att hijab innebär mer än bara slöjan eller huvudduken som man också kan säga. Hijab innebär att täcka kroppen utöver ansikte och händer, det innebär att inte bära åtsittande kläder då man inte skall kunna skönja din kroppsform. Traditionellt sett bär man en robe kan man säga, en klänning som inte är figursydd alls och som går ned till golvet, och även en huvudduk som går ned över bröstet. Idag finns det en mängd olika tolkningar och anpassningar för och av muslimska kvinnor angående deras klädsel. Vanligast att stöta på i Sverige är antagligen att kvinnan bär västerländska kläder med viss anpassning för vad hon får visa och inte och en slöja på det. När jag tänker på hur jag kommer att klä mig om jag väljer att bli muslim är detta sättet. Jag är västerländsk, svensk och har en svensk tradition i min klädsel, är starkt medveten om tillverkning av kläder och skapandet när det gäller textilslöjd så för mig att totals skippa allt det och klä mig i arabisk traditionell dräkt vore falskt. Därmed absolut inte sagt att jag inte kommer att rensa i min garderob som den ser ut idag. Jag har kläder jag använder allt mindre hela tiden då jag inser att visa upp särskilda kroppsdelar är inte det som ger mig tillfredställelse i livet. Hur många gånger har inte jag gått på krogen i något jag tycker är skitsnyggt, och sedan hela kvällen koncentrerat mig på hur det sitter, vad det döljer och vad det inte döljer istället för att koncentrera mig på att njuta av mina vänners sällskap och dansa loss. Dessa kläder kommer att utgå ur mitt sortiment. Jag kommer att behöva se över vilka kläder jag kan använda och vilka som jag ska skänka bort. Och även i vilka kombinationer jag kan bära kläder. Jag kommer ju självklart även att behöva köpa in flertalet slöjor och ordentligt lära mig ett bra sätt att klä mig i slöja. Idag är den virad runt mitt huvud och fastsatt utan nålar som man annars vanligtvis använder. Jag är nöjd med resultatet för dagen, men känner att det kanske inte är helt optimalt. Självklart tänker jag på hur min omgivning kommer att reagera om jag tar på mig slöja. Man skall komma ihåg att jag bor på Gotland, ett litet område där alla känner alla. Då jag varit aktiv i Svenska kyrkan till viss del så är jag medveten om att folk kommer att ifrågasätta varför jag bär slöja och även ifrågasätta mitt val att bli muslim. Detta är något jag måste förbereda mig på. Men när det gäller just de yttre attributen som slöjan är jag helt övertygad om att jag kommer bli totalt utglodd, av alla. Och detta framförallt på ställen där jag spenderat mycket tid tidigare, som på högskolan. Och när den dagen kommer så får jag ta det. Det som blir aningens ironiskt är ju att då man bär slöja för att skyddas och för att ta bort fokus från det fysiska, så är det mycket det som kommer ske för min del. Folk kommer att se på mig just för att jag bär slöja. Detta tåls att ha i åtanke innan jag gör valet att bära eller inte. Men hittills är detta den enda baksidan för mig att bära slöja.

Sitter och ser på Aljezeera English där man rapporterar om ett serbiskt militärt överhuvud som blivit gripet efter flera års sökande. Han skall nu ställas inför rätta för bland annat en massaker på 7.500 muslimer. Jag vet inte vem denna man är, jag kan inte påstå att jag känner igen hans namn. Men när jag läste att ett av hans brott var en massaker på 7.500 muslimer så kände jag genast en behörighet. Det var en överraskande känsla. Jag är inte muslim. Jag umgås med muslimer och min blivande man är muslim. Och trots dagens oftast totalt snedvridna syn på muslimer som våldsamma och krigshärjande så är det ett fredligt folk vars religion fördömer våld. Oavsett vilken folkgrupp som blir utsatt för en massaker så är det självklart en tragedi. Men när det gäller människor som blir massakerade baserat på deras religiösa övertygelse så är det hemskt. Och det kändes faktiskt som det var ett brott mot mitt folk, mot människor jag har en gemenskap med.

Jag har nu i princip lärt mig hela Al-Fatiha, öppnings suran i Koranen, muntligt på arabiska. Jag känner dock att jag behöver jobba på att inse betydelsen av det jag säger och inte bara se det som en muntlig ramsa med stavelser. Jag känner en starkare och starkare dragning till att konvertera. Jag är dock fullständigt övertygad om att jag inte skall göra det valet förrän jag läst klart Koranen. Jag skall beställa Koranens budskap på svenska, det är en modernare översättning än den pocketversionen jag har, och har inte för avsikt att vara en korrekt bokstavlig översättning utan har för avsikt att översätta budskapet som Koranen förmedlar. Jag vill ha båda. Men nu känner jag att det kanske är enklare för mig att läsa denna som kanske gör att jag inte behöver fastna på formuleringar och engelska ord som jag inte förstår.

Jag sa för någon dag sedan till Jihed att jag vill fira Ramadan i år. Det vill säga fasta. Den muslimska fastan innebär att när solen är uppe så undviker man mat och vatten och andra förbjudna varor såsom cigaretter och alkohol. Det som kan innebära problem för mig är att jag under Ramadan jobbar, samt att jag kan ha en svårighet med att inte dricka vatten. Jag är inte övertygad till 100% att jag skall fasta, men det finns i mina tankar och ligger för övervägande.

Det ger mig en ro som jag inte har upplevt förut. En stillhet som är uppfyllande och en närhet till Gud.

Det är ett konsekvent troende som har vackra obligatoriska påbud som är ett måste men ett måste för ditt bästa.

Det jag hittills har läst och lärt mig överensstämmer med min syn, det är självklara och tydliga svar som jag finner på mina frågor.

Hijab är något som är en stor fråga för mig. Jag attraheras av hijaben. Tyvärr av dess utseende, vilket inte är meningen. Men givetvis med anledningen till varför muslimska kvinnor bär den. Jag har än inte kommit till den delen i den heliga Koranen som avhandlar kvinnans klädsel. Men vad jag hittills vet eller har förstått är att både män och kvinnor har klädedräkter som är dem föreskrivna, alltså inte bara kvinnorna.
Den muslimska kvinnan är en respektabel kvinna, därför skall hon dölja sina behag som gör att män ser på henne utan respekt. Det är för kvinnans skull hon påbjuds en skyddande klädsel. Hennes behag är till endast för hennes man. Dem gånger jag har på helt eget bevåg tagit den sjal jag har här i lägenheten och på ett tafatt sätt virat den runt mitt huvud och min barm och fäst den så har jag känt en otrolig trygghet. För det första vet jag att dem människor jag möter kommer att se mig som muslim. Som muslim är det vad du alltid är först och främst, muslim med en dyrkan för Gud främst. Människor kan döma mitt utseende likväl såsom jag ser ut idag och om jag bär hijab, men det är inte på samma sätt. Som kvinna boende i ett västerländskt land som Sverige kommer jag eventuellt att stöta på problem bärandes hijab. På Gotland har jag inte sett någon kvinna bärande hijab. Och jag är övertygad om att jag kommer bli mött av många blickar och kommentarer bakom min rygg.
Huruvida det faktiskt kommer att få betydelse för mig när det gäller jobb vet jag inte. Jag skulle vilja hoppas att det inte kommer att ha någon betydelse om jag bär hijab eller ej, men jag är samtidigt medveten om att jag inte kan ha den säkerheten i Sverige trots religionsfriheten. Jihed säger att om jag blir muslim kommer det innebära stora skillnader i mitt liv, om hijaben är en av dem saker han menar vet jag inte. Varken hans mor eller systrar bär hijab. I dem bloggar jag läser och dem kvinnor jag stött på som är muslimer eller har konverterat på internet så bär inte alla hijab. Dem skriver om att dem är i en tid av svaghet eller att dem inte är tillräckligt starka just nu för att bära hijab. Det får mig att undra hur svårt det är, och varför dem upplever sig i behov att vara starka för att bära hijab. För min egen del känner jag just för tillfället en dragningskraft till att bära hijab. Jag är inte muslim och bär därför inte hijab. Jag har dock fått en insyn i en klädkod som jag kommer att börja anamma alltmer även i Sverige. Nämligen att jag inte måste ha urringade överdelar eller jättetight åtsittande underdelar. Att göra sig snygg och representabel kan man göra på olika sätt.
Om jag skulle konvertera och bli muslim, så är hijaben inte det första jag skulle ta på mig. Jag skulle fokusera på andra saker som salat och min vardag. Jag är medveten om att jag har mycket att lära mig, hijaben skulle komma som en belöning när jag är redo.
Så ser jag på det idag den 24 maj 2011.

Igårkväll kan man ju lugnt säga att jag hade en släng med överskottsenergi eller något liknande. Inte nog med att jag faktiskt bakade två sorters kakor och inte bara en så gjorde jag faktiskt allt det där andra jag skrev om igår! Plus att jag fick för mig att jag skulle plocka in malört och lavendel så det skulle dofta gott i huset ;)

Denna dag har varit effektiv den med om än inte lika galet fullproppad med aktivitet som gårdagen. Jag började med att baka bullar inför fikat, så det bjöds på kaffe, bullar, längd, skurna chokladkakor och kolakakor och mammas hemgjorda vinbärssaft. Det ni! Och det fikades, i hela tre och en halv timme satt vi i samlad tropp Mamma, Morfar, Moster Lotta, Jag, Mammas kusin Per och hans familj, Fru Katarina och mina a-kusiner Anton, Agnes och Albin och så Picasso såklart! Riktigt trevligt och mysigt!!

Kvällen har bestått av lite av varje, har bland annat pratat bröllop telefon med Karin, vi är ju två blivande brudar så det är ju kanske lite oundvikligt ;) Hon skall gifta sig med sin André i december i Örebro och som bekant står ju jag brud i september. Sen blev det lite träning, och då det hade hunnit bli både mörkt och faktiskt ganska kallt när jag skulle sätta igång så blev det ett zumba-pass inne istället för joggning idag. Rättare sagt blev det två zumba-pass då jag körde en cardio och sen en flat abs på det. Riktigt nice! Känns lite i kroppen nu, tror mest det är efter den ansträngning vissa muskler fick igår när vi jobbade med fåren, så det var skönt att få röra lite på sig idag med! Insåg att jag behöver ltie mer space i mitt rum, och jag har ett stort runt bord stående på ett perfekt zumba-ställe så jag får nog ta och kasta ut det. Eller ja typ. Hade faktiskt tänk ge mig på att dela det och göra det till något typ av konsollbord. Det går nämligen att dela i två redan, behöver lite ben och så men det kan jag ju ta av den andra halvan. Skall se om jag lyckas bära ner det imorgon och kanske får morfar att ge mig lite instruktioner.

Imorn skall jag ju på arbetsintervju. Är lite nervig, men hoppas på det bästa!! Skall även luncha med Reichan, vilket skall bli ruskigt trevligt!

 
 

Har precis pratat en liten längre stund med älskade Jihed <3 Det börjar ju närma sig med bröllopet, så vi pratade lite om festen och bjudningen :) Jag vet att jag kan bli lite tjatig emellanåt, men jag tänker bara gifta mig en gång i livet och med en karl och det är Jihed och det är den 8 september 2011. Det skall bli helt underbart! Kan knappt bärga mig! Jag skall få ytterligare en ring på fingret, jag skall få bära hans namn och jag skall bli hans för evigt! Inschallah går tiden fort nu!

Idag har varit en lååång dag, och längre lär den bli..

Började med att jag och Elli planerat en liten tripp till en loppis och auktion i Grötlingbo. Där fick vi med oss en påse vi proppat med diverse saker med oss hem för just nada och ingenting faktiskt :) Bra jobbat! :P Elli hade egentligen span på en spegel i auktionen, men den gick för högt i pris så det fick va. Sen begav vi oss iväg till Hemse, snabbkollade Kupan och handlade lite. Och sen hem till Morfar och Mamma och fikade.

Från tre-tiden till halv nio har vi jobbat med fåren, först fick jag och Elli se till att dem kom in i stallet medan mamma hämtade fårvågen. Sen hade jag och Elli lite safari där jag visade henne den andra hagen dem skall flyttas till senare i månaden och lite andra marker som är våra. När mamma kommit tillbaka med vågen så vägde vi först alla lammen. Sen kom skitgörat, då skulle vi nämligen klippa klövarna på alla tackor. Och ja dem är lite olika samarbetsvilliga, men jävligt envisa och i alla fall jobbiga. Att dessutom stå böjd och jobba med fyra klövar per får (ja dem har faktiskt fyra klövar jobbigt nog! :P) så var både jag och Elli helt slut!!

Lyckades dock med att slänga ihop lite köttfärssås och spaghetti, men var nog tillräckligt slut i huvudet så jag saltade minst två gånger, för jisses vad salt det var! :P Och jag har dessutom begått bedriften att baka Märtas Skurna Chokladkakor nu på kvällskvisten.

Imorgon skall vi nämligen ha släktfika och jag har sagt att jag skall baka. Tänkte först sätta igång med bullarna nu på kvällen men insåg att det kanske var liiite att ta i efter dagens fårjobb.

Nu däremot skall jag lägga i en tvätt och städa undan lite i mitt rum, byta sängkläder och ta en välbehövlig dusch!!