Nellezoon

Jag fick en kommentar på mitt inlägg ”Islam” som jag hittills har valt att inte kommentera. Detta först på grund av att jag inte gillade tonen i kommentaren och att jag inte vill kommentera anonyma kommentarer. Detta inlägg skall inte ses som en kommentar på denna kommentar. Men den fick mig att börja fundera och medge att om jag skriver om mig själv och det som sker i mitt liv så är detta en stor del just nu. Frågan i kommentaren var om jag skulle bli muslim. Och om Jihed ansträngde sig till samma grad för att lära sig om min kultur och min bakgrund. Jag vill först poängtera att mitt intresse för islam är på mitt initiativ inte Jiheds. Men samtidigt funderar jag på hur skulle min omvärld reagera om jag blev muslim? Många skulle tro att det var på grund av Jihed. Och troligtvis att jag ”fallit offer” för det muslimska kvinnoförtryck som arabiska kulturer utövar. Right? Att många skulle tro att det var på grund av Jihed kan jag förstå. Skulle jag bli muslim nu, relativt snart efter att ha träffat en muslimsk man och spenderat nästan ett halvår med honom i hans muslimska hemland Tunisien, så förstår jag den reaktionen. Var man då bör ha i åtanke är att ingen muslim kan tvinga en annan människa till att anta islam, det är inte något som Allah anser är en bra väg. Vad en muslim kan göra är att visa en icke muslim vad islam är och vad det innebär att vara muslim. En muslim kan lägga fram de sanningar som han/hon själv tror på och visa hörnstenarna av islam. Därefter kan en muslim inte göra mer, det är alltid upp till den som icke är muslim att göra sitt val att tro eller att inte tro på det som lagts fram för henne/honom. När det gäller mig och Jihed har det inte gått till på detta sätt. Ända sedan gymnasiet har jag varit troende. Jag tror på Gud. Jag ber dagligen. Jag har även sedan gymnasiet varit intresserad av islam, av vad det innebär att vara muslim och vad som egentligen skiljer sig åt från att vara kristen. När jag studerade litteraturvetenskap i Stockholm köpte jag en bok som heter Profetens folk som beskriver islam och dem som följer islam. Denna bok har jag läst i perioder, till och från, och faktiskt ännu inte läst klart. Jag köpte för några år sedan en bok som jämför Bibeln med Koranen och samtidigt köpte jag en svensk pocket översättning av Koranen. Jag har inte slutfört min läsning av Koranen, varken den svenska översättningen som jag köpt för flera år sedan, eller den engelska översättning jag köpte för ca en månad sen här i Tunisien. Redan innan jag träffade Jihed och innan jag levde i Tunisien var jag alltså intresserad av islam och sökte kunskap om denna religion. När jag då träffar och lever med en muslimsk man, vore jag väl ganska dum och jag inte passade på att försöka lära mig så mycket jag kan om islam, när jag har ett så otroligt givande tillfälle. Vad jag kan säga för tillfället om min egen tro är att den inte är kristen. Jag valde för två år sedan att ingå den kristna gemenskapen genom att döpa mig i Svenska kyrkan. Jag tror på Gud och den kristna tron är den som jag alltid har haft närmast mig, och vars traditioner jag har vuxit upp med i mitt liv i Sverige. Därmed kände jag då att jag ville vara en del av en gemenskap som delade min övertygelse samt vars värderingar var lika mina. Det senaste året har jag dock insett att jag har gjort ett felaktigt val. En av de viktigaste stöttepelarna i den kristna tron är tron på treenigheten och det faktum att Jesus är Guds son. Treenigheten har jag aldrig riktigt fått grepp om. Att Jesus är Guds son tror jag helt enkelt inte på. Jag tror att Jesus var sänd av Gud som en profet och som hans budbärare åt folket, ja det göra jag, men jag tror inte att han är Guds son. Att då erkänna mig som kristen är falskt. Därmed ändrar jag mitt erkännande till att jag inte är kristen. Det betyder dock inte att jag nu, härmed erkänner att jag är muslim. Vad jag uttrycker är något som jag vetat inom mig själv under en lång tid. Jag är troende och kommer så förbli, formen för denna tro är än så länge min privata. Om jag väljer att följa islam kommer det vara på grund av att jag anser islam vara den rätta tron. Det sätt som jag ser på Gud. Och det sätt som jag anser att man skall se på Gud. Det kommer inte vara på grund av att min blivande man är muslim och att han har övertygat mig. Ingen utom jag kan göra det valet. Som troende kan jag inte vara falsk i min tro när jag är medveten om den rätta vägen. Vad jag nu är medveten om är att den rätta vägen för mig inte är kristendomen.  Utöver detta är jag inte klar i min övertygelse så att jag kan erkänna mig tillhöra någon annan religion. Jag tror på Gud.