FMA - ett hopp trots allt?

Idag är jag faktiskt ganska stolt över mig själv. Har nämligen pluggat ganska mycket idag. Läst en massa och antecknat litegrann. Inser att det är ganska kul ändå. Problemet är bara att man i vanliga fall inte har tid att djupgå i något om man finner det intressant vilket man faktiskt kan nu vad gäller B-uppsatsen, så det är bra! Går ju från förtvivlan till ren lycka över denna utbildning ibland. Men just nu känns det somd et finns hopp för mig i alla fall. Vi får la se vad det leder mig till slut.. :)
Var tvungen att ta en paus och hjälpa mamma med fåren, vi skulle väga både tackor och lamm och verka tackorna. Det gick bra, med några väldigt roliga episoder. Bland annat när mamma har ett lamm under armen som sparkar så mycket att det nästan sparkar av mamma byxorna:P Och sen när mamma tar den största tackan och tackan springer iväg, med mamma i princip hängandes efter i grimskaftet och skriker "Amanda!! Amanda!!!" Jag tjöt av skratt :D
Hållt på lite med egen "släktforskning" med idag. Började prata lite med morfar om vår granngård som tillhört våran släkt tidigare och hur det var och så, och det slutade med att vi båda satt försjunkna i Hablingbo-boken och gamla släktforskningsresultat och diskuterade hej villt. Riktigt kul!
Är fortfarande i Hablingbo och vet inte riktigt när jag skall dra mig tillbaka till stan, imorn eller onsdag blir det nog iaf.
tjillevipps


lite gamla pics från en helg på Petes med ett skolprojekt. FMA:are i ett nötskal med sina handskar :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0