Jag är inte galen
Lästa i DN:s söndagsbilaga ett litet reportage om Anna Lithander som skrivit boken "Jag är inte galen" om panikångest. Läste reportaget och gick sedan genast in på bokus och beställde hem den. Det är en trygghet för mig att läsa och höra om folk som har det likadant. Självklart önskar jag ingen den förbannelse det är att ha panikångest men ibland är det skönt att få känna just den känslan att man inte är ensam och framförallt att man inte är galen. Har haft en del attacker igen de senaste veckorna, och så sent som natten till lördag så vaknade jag av en ganska kraftig attack. Ibland har jag inte ens orken att fighta dem som jag borde, så ibland blir det bara tabletter och sen sömn. Och dem försvinner för tillfället men jag vet att dem kommer tillbaka. Jag kan och vet hur jag skall reagera. Och även om jag kan känna symptomen tidigare och även om jag vet att chansen finns att dem kan komma, så slår dem så pass ofta till helt oförberett att man kommer ur balans och ur fokus vilket gör det svårt att fighta dem. Längtar tills jag får hem boken och skall då sluka den med hull och hår. Jag är inte galen.
