Nellezoon

Det har varit lite känslomässig berg-o-dalbana för min del de senaste dagarna. Idag har inte varit någon bra dag. Det som stör mig mest med det hela är att jag på något vis inbillat mig att det var slut med det nu. Jag går inte hos terapeuten längre och har ändå mått hyfsat bra en längre tid. Visst det är inga attacker som kommer längre, och knappt ens några känningar av att dem är på väg heller. Det är mer en total stumhet. Ibland kan jag ana anledningen till det men inte alltid. Det är en känsla av att jag inte vill göra någonting. Absolut ingenting. Och jag vill bara vara totalt ifred. Oftast blir jag inte ens nere, utan bara totalt stum. Totalt avtrubbad. Jag må händelsevis se på film eller tv, men oftast utan någon som helst egen input i det hela. Det är liksom blankt. Helt och hållet stumt. Det är dessutom olika hur länge det sitter i. Ibland några timmar, ibland en dag och ibland ännu längre. Det handlar oftast endast om mig själv. Idag är jag lite tveksam till varför det kom. Har mina aningar men man kan inte alltid vara säker. Det värsta är att den aningen jag har skrämmer mig till ännu större tomhet. Man kan säga att jag blir introvärt och avskärmad. Delvis medvetet men även omedvetet.
Väntar just nu bara på att klockan skall bli så pass mycket att jag kan gå och lägga mig.

Nej.