Klättra på egen hand

Oj oj oj vad längesen sist. Och det värsta är att jag hatar när man inleder ett inlägg på det viset :P he he
Men okej jag har varit i sthlm och träffat en massa folk och haft det riktigt trevligt ;P Men det är ändå lite weird det där när man är uppe en vecka på typ semester och sen kommer hem och är helt slut :P

I måndags var jag hos terapeuten för sista gången. Känns weird. Jävligt weird faktiskt. Känns på något vis som om jag hittills har bergsklättrat uppför en rejäl förbaskad bergsvägg och klarat det hyffsat då jag haft mina livlinor att förtrösta mig på, och nu skall jag fortsätta klättringen utan livlina, fast jag nu fått fler andra hjälpmedel som jag egentligen borde klara av att klättra med själv och med sos-pistolen ständigt beredd. Men ändå utan livlina!! Scary!! Första gången jag gick till henne sa vi att vi skulle köra 10 gånger och sen kolla hur det var, och när dem tio gångerna hade gått och hon tog upp frågan om hur jag kände för att sluta träffas så blev jag livrädd(!) och sa att jag absolut inte ville sluta. Och nu har vi ändå bara träffats två gånger sedan dess och det kändes inte alls lika farligt att "släppa" henne. Men det är ändå läskigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0