Sårbarhet
Efter ett totalt mental breakdown de senaste dagarna som kulminerade till max igår så är det aningens bättre idag. Det tar sin lilla tid innan jag är tillbaka på banan igen, men jag kommer dit så småningom.
Jag vet att jag behöver hjälp. Men jag orkar inte den psykiska processen just nu. Det är för mycket som det är, och att lägga en sån stor grej på det hela blir övermäktigt. Jag orkar inte det.
Efter att ha gått i någon slags sjukt uppskruvad rädsla där ens värsta fiende är en själv, och sen bli nertagen på jorden igen, så är det ändå någon slags tomhet som kommer. Jag vet inte vad jag skall säga. Jag vet inte vad jag skall skriva. Jag vet inte hur jag skall va. Jag vet inte vem jag skall va.
Jag har aldrig släppt så nära förut. Aldrig. Och bara det faktumet skrämmer skiten ur mig oxå. Att vara sårbar är fasen så mycket mer skrämmande än att aldrig låta någon få chansen. Att släppa ifrån sig den "makten"... Bara den processen behöver få landa hos mig nu.
Just nu får detta vara min kanal för tillfälliga behövliga utlopp. För som sagt, jag orkar inte det andra.. Och detta har jag makten över.
Jag vet att jag behöver hjälp. Men jag orkar inte den psykiska processen just nu. Det är för mycket som det är, och att lägga en sån stor grej på det hela blir övermäktigt. Jag orkar inte det.
Efter att ha gått i någon slags sjukt uppskruvad rädsla där ens värsta fiende är en själv, och sen bli nertagen på jorden igen, så är det ändå någon slags tomhet som kommer. Jag vet inte vad jag skall säga. Jag vet inte vad jag skall skriva. Jag vet inte hur jag skall va. Jag vet inte vem jag skall va.
Jag har aldrig släppt så nära förut. Aldrig. Och bara det faktumet skrämmer skiten ur mig oxå. Att vara sårbar är fasen så mycket mer skrämmande än att aldrig låta någon få chansen. Att släppa ifrån sig den "makten"... Bara den processen behöver få landa hos mig nu.
Just nu får detta vara min kanal för tillfälliga behövliga utlopp. För som sagt, jag orkar inte det andra.. Och detta har jag makten över.
Kommentarer
Trackback
