Nellezoon

Satt precis och skulle skriva en feja-status. Hade tänkt skriva: Amanda Nelson Johansson is back in the game! Men jag skrev ingenting istället. För shore, jag mår bra och känner att jag skall börja jobba och plugga igen. Och därmed på ett sätt gå tillbaka till normalitet igen. Men å andra sidan så har det slagit mig de senaste dagarna, tillbaka till vad? Vadå back in the game? Vilket game? Det gamet när alltind bara rullar på och man tillslut glömmer bort både sig själv och det som egentligen betyder något i livet? Det vill jag verkligen inte tillbaka till. Inte för att jag riktigt har varit där det senaste året, men just den tanken är något som skrämmer livet ur mig!! Att känna att det jag gör i mitt liv inte bidrar på något vis till andra människor. Att känna att jag har möjlighet att beröra är det viktigaste för mig. Att känna att jag kan hjälpa. Att på något vis känna att det jag gör är meningsfullt för andra människor. Den känslan och viljan har jag alltid haft, men det känns som om den blivit starkare och mer en naturlig drift sen i fredags. Helt enkelt så börjar dem där funderingarna om vad man skall göra med sitt liv och vad man skall syssla med för att det skall menigsfullt. Ja man får väl se vad man kommer fram till denna gång :P