Nellezoon

Nu har det gått 5 dagar sen jag kom tillbaka till Sverige. Jag börjar komma in i något som kan liknas vid en vardag. Inte bara rent rutinmässigt utan rent känslomässigt är det aningens stabilare. Jag sover bättre om än inte bra. Det värsta är mornarna. Att vakna och inte se honom gör fortfarande ont. Men jag börjar inse att det inte blir bättre av att jag är ledsen eller nere över det hela. Jag måste kämpa för att komma fram till dem lösningar som gör att jag får träffa honom snart igen istället. Och jag måste fokusera på det positiva i situationen. Vara glad över vad jag har fått uppleva och att jag har träffat honom över huvudtaget. Sen kan jag ju erkänna att det hjälper med humörsvängningarna att jag gick tillbaka i gamla rök-vanor där nere och rökte min sista cigg igår. Tänker inte börja röka igen, men efter att ha rökt rätt rejält i två veckor är det inte det enklaste :P
Imorn är det staden som gäller för min del. Skall ta tag i uppsatsen och har ingen direkt bra koncentration här hemma så jag beger mig till bibblan eller skolan istället. Skall passa på att försöka fika med Ida, luncha med Karin och socialisera lite med mormor. Så det lär bli fullt upp. :)