Tunisien, ja vad skall man säga? <3
Ja jisses än då vad tiden går mellan bloggningarna nu. Det har hänt skitmycket, samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag har att skriva.
Har varit en vecka i tunisien! Åkte med elli och björn och kom hem för fyra dagar sen. Det var en otrolig vecka på flera sätt. Afrika liksom. Jag har varit i Afrika! Nu är den norra delen av tunisien där vi var, väldigt västinspirerad men ändå. Vi har solat o badat och njutit av det varma vädret. Vi gjorde även en tvådagarsutflykt till Sahara där vi bland annat red kameler, besökte olika historiska platser och byggnader, var på jeepsafari, besökte byn där dem filmade star wars, världens största moské och mkt annat. Det var jäklligt mycket vi hann med att se dem två dagarna! :) Sen var det mest stranden och poolen igen. Men jag gillade tunisien jäkligt mycket! Det är varmt o skönt, jäkligt trevliga människor och en helt annan kultur än Sverige. Så jag skall faktiskt åka ner själv om två veckor igen och då stanna två veckor istället. Underbart!! Det ännu mer underbara med landet är att dem har fina karlar, snygga och trevliga. Åtminstone en ;)
Jag har alltid sagt att jag har svårt att få känslor, jag blir ofta vän med folk först innan jag börjar få några andra känslor, jag har svårt att öppna mig och släppa in andra. Och så har det varit. Men denna vecka har totalt vänt upp och ner på flera utav mina antaganden. Jag träffade en tunisier tredje kvällen vi var nere och det är han som är anledningen till att jag skall åka ner igen :) Underbarare man får man leta efter och han har fått mig att mot alla odds falla pladask. Dem känslorna som åkte bergodalbana dem sista dagarna i Tunisien var bland det värsta, och när vi satt på flyget därifrån fick jag bita mig i läppen. Det känns som en självklarhet att jag skall åka ner igen, det känns som jag bokat en biljett hem. Jag vet mycket väl att det låter weird i mångas öron. Det har gått fort, och så är det jag som alltid snackar en massa om folk som kastar sig in i förhållanden och så vidare. Och jag kan inget annat säga än att jag är förvånad själv. Men den känslan han ger mig är en känsla jag vill ha kvar och då skiter jag faktiskt i vad jag kan ha klämt ur min ibland allt för stora mun tidigare. Jag är kär! <3
Har varit en vecka i tunisien! Åkte med elli och björn och kom hem för fyra dagar sen. Det var en otrolig vecka på flera sätt. Afrika liksom. Jag har varit i Afrika! Nu är den norra delen av tunisien där vi var, väldigt västinspirerad men ändå. Vi har solat o badat och njutit av det varma vädret. Vi gjorde även en tvådagarsutflykt till Sahara där vi bland annat red kameler, besökte olika historiska platser och byggnader, var på jeepsafari, besökte byn där dem filmade star wars, världens största moské och mkt annat. Det var jäklligt mycket vi hann med att se dem två dagarna! :) Sen var det mest stranden och poolen igen. Men jag gillade tunisien jäkligt mycket! Det är varmt o skönt, jäkligt trevliga människor och en helt annan kultur än Sverige. Så jag skall faktiskt åka ner själv om två veckor igen och då stanna två veckor istället. Underbart!! Det ännu mer underbara med landet är att dem har fina karlar, snygga och trevliga. Åtminstone en ;)
Jag har alltid sagt att jag har svårt att få känslor, jag blir ofta vän med folk först innan jag börjar få några andra känslor, jag har svårt att öppna mig och släppa in andra. Och så har det varit. Men denna vecka har totalt vänt upp och ner på flera utav mina antaganden. Jag träffade en tunisier tredje kvällen vi var nere och det är han som är anledningen till att jag skall åka ner igen :) Underbarare man får man leta efter och han har fått mig att mot alla odds falla pladask. Dem känslorna som åkte bergodalbana dem sista dagarna i Tunisien var bland det värsta, och när vi satt på flyget därifrån fick jag bita mig i läppen. Det känns som en självklarhet att jag skall åka ner igen, det känns som jag bokat en biljett hem. Jag vet mycket väl att det låter weird i mångas öron. Det har gått fort, och så är det jag som alltid snackar en massa om folk som kastar sig in i förhållanden och så vidare. Och jag kan inget annat säga än att jag är förvånad själv. Men den känslan han ger mig är en känsla jag vill ha kvar och då skiter jag faktiskt i vad jag kan ha klämt ur min ibland allt för stora mun tidigare. Jag är kär! <3
Kommentarer
Trackback
